Idag har Mira varit ute och gått i koppel med sin ”mormorkatt” (alltså min mamma)! Och då menar jag i den ordningen, då det som vanligt är Mira som bestämmer riktning, takt samt längd och medgående koppelhållare som följer med. Allt detta emedan jag krattade. De verkade båda ha det väldigt trevligt, tills det att det började blåsa. Mira uppskattar icke blåst så då slickade hon öronen bakåt likt vore hon en brat-cat, vände snabbt på tassarna och gick med bestämda steg hem igen!

Hon är ju egentligen en innekatt och trivs också bäst inomhus, där är det blåsfritt och trevligt! Just nu ligger hon och spinner på en stol vid datorn, det är nog ganska nice att va katt ändå :)

Nej nu har jag inte uppdaterat på jättelänge och ja, jag skäms! Men har en bra ursäkt, har nämligen avslutat mina universitetsstudier :) Nu var det ju i och för sig några dagar sedan, men sedan har det ju varit så fantastiskt väder och jag har varit ute och njutit av känslan att göra ingenting alls! Är ju alltid väldigt stressigt dagarna innan stora tentor, prov och examen. Tror inte riktigt att jag har förstått att jag faktiskt är klar än eller att allt gått så bra, men det är en otrolig känsla, underbar känsla :)

Igår var vi, jag, en av mina bästa vänner och tillika sambo/kombo, vid namn Per samt Mira, på utflykt. Vi åkte till Häckeberga naturreservat och besökte bl.a. slottet där, åtminstone parken. Mira är ju egentligen en innekatt, och tycker inte om att vara ute, OM hon nu inte får ha sele på sig, för det gör tydligen stor skillnad! Då är det inte bara ”ok” att vara ute, hon tom uppskattar små utflykter.  Varför är ett mysterium.

Hur som haver så tyckte vi det var dags för henne att lufta pälsen lite, nu när det är så fint väder ute, så vi satte oss i bilen och körde iväg.

Att göra en utflykt med en katt är mycket annorlunda mot att göra en utflykt med en hund. En hund hänger gärna med på utflykt genom att slå följe medan man går från plats till plats. En katt däremot slår icke följe, den leder. Således var det Mira som bestämde vart vi skulle gå, samt hur länge vi skulle stanna på respektive plats.

Tillåt mig demonstrera:

Häckeberga slott med park. Vy: fint klippta buskar, blommor och vackra ornament.

Värde att stanna länge och titta på:

Christina och Per: 8/10

Mira: 2/10

Slutsats: en snabb titt sedan iväg till nästa stopp.

Utsikten från bron över till slottet. Vy: sjö med näckrosor.

Värde att stanna länge och titta på:

Christina och Per: 3/10

Mira: 9/10

Slutsats: ett mycket långt, stillastående stopp.

Ja i den stilen fortsatte det, Mira ledde samt bestämde, och vi slog följe, men trevligt var det!

Lördag, småregnar utomhus, ätit brunch, varmt och skönt inne, värmeljus tända, lördagsgodis inhandlat.. å den som hade en öppen spis vad mysigt det vore!  Istället för att skriva ett långt inlägg så tycker jag att Mira ska få tillfälle att beskriva den här dagen på sitt egna sätt:

Ibland kan man undra vart samhället är på väg då vi allt mer låter datorerna styra våra liv.

Vi jobbar vid datorn, ser på film, lyssnar på musik, spelar spel, umgås med våra vänner, träffar nya vänner, skriver brev, till och med dagbok, har relationer, läser tidningen, ja allt via datorn.. och igår stoltserade Mira med att hon äntligen lyckats fånga en mus.. hm en bild säger mer än tusen ord..

Jag blir alltid så glad när jag får kommentarer om min blogg och när folk verkar tycka om att läsa den. Men när det kommer till mina vänner får jag i stort sett alltid samma fråga: Varför skriver du aldrig om Mira?

Tja.. hon är väl varken en del av mina studier eller mina modejobb säger jag. Men det kontras alltid med ett: Men hon är ju så söt!

Ja och vad säger man då.. ett mer korrekt uttalande få man leta efter. Så okej då.

Till alla er som inte vet, Mira är min perser-exotic kattflicka. Hon har haft ett ganska jobbigt liv innan vi fann varandra, med misshandel och utnyttjande, men nu mår hon bra.

Idag har hon jagat solkatter i vår lägenhet, vilket tydligen var så pass spännande att hon började spinna medan hon låg och lurade på dem. Oj vad råttorna ute i naturen skulle ha skrattat åt henne! En storögd, grårandig katt som, hukande likt ett lejon i det höga gräset, långsamt smyger fram, helt fokuserad på att fånga sitt byte.. men som under tiden blir så pass exalterad så hon börjar spinna så hela marken vibrerar. De skulle ha vikt sig dubbla av skratt.

Nåja nu går inte Mira ut, så hon kommer aldrig behöva utsättas för detta. Vilket gjorde att jag bara berömde henne för hennes insats. Jag tycker all annan information om jakt i detta läge skulle vara onödig, vill ju inte göra henne ledsen.