Jag har fått lite frågor om varför jag inte bloggat på länge samt varför jag inte skriver något om min praktik. Ja det första är tyvärr för att jag har varit något så otroligt upptagen den senaste tiden med jobb, praktik och dylikt. Men jag ska försöka ta mig mer tid till bloggen också!

Svaret på den andra frågan är dock lite mer komplicerat, jag har ju som sagt praktik hos ISDP där jag jobbar med förebyggandet av organiserad brottslighet. Men jag kan tyvärr inte blogga om vad vi gör.Visserligen är mycket inte hemligstämplat eller så, men dock nog så känsligt för att inte klassas som direkt bloggmaterial. Men så fort något kommer upp som det är ok att skriva om så kommer jag så klart att göra det! Det är lite synd samtidigt, för det vi håller på med just nu är oerhört intressant!

Men nog om det, ikväll åker jag till Schweiz för att jobba! Det ska bli jättekul! Särskilt eftersom jag kollade upp vädret och
uppmärksammade att de har 23 grader och sol!! Mycket, mycket välkommet!!

Igår var jag på Oriflames event på Sture Compagniet! Väldigt mycket folk, och en jättesnygg modeshow med kläder från Valerie.

Malin Åkerman var också där och presenterade märket Oriflame då hon är deras nya ansikte utåt. Hon var jättetrevlig och samtalade om både jobb och mer privata saker, kul att hon bjöd lite på sina egna drömmar och mål!

Det roliga med att vara på event med fotografer är att man kan få gå backstage efter showen. Och då jag var där med proffsfotograf Peter Ortvik, så fick vi självklart gå bakom det svarta sammetsdraperiet efter att lamporna tänts och där träffade vi Malin och alla andra! Det var jättetrevligt!

En annan sak som är bra med att gå på event med proffsfotografer är att man inte behöver tänka på att ta bilder, utan man kan i lugn och ro mingla runt, småprata och vara trevlig utan att kasta fram en kamera hela tiden. Detta då man kommer få exakt likadana bilder (fast snyggare) från killen bredvid, med proffskameran, ändå ;)

Här är några bilder från igår:

Malin backstage

Malin, Monica och de andra på scenen

Vilken skön helg jag har haft. Jag har bara tagit det lugnt och njutit av stunden! Vilket jag nog behövde då jag stressat runt en himla massa i veckan, vilket min blogg blivit lidande av ;) Men det är positiv stress, sådan man faktiskt mår bra av! Men helglugnet var ändå välkommet!

Idag träffade jag Ida, från Adara Magazine. Hon hörde av sig till mig för några dagar sedan och undrade om hon fick göra en intervju med mig. Ida pluggar ju till journalist och nu har de tydligen ett projekt där de ska göra ett personporträtt. Blev både glad och stolt att hon hörde av sig till just mig! :)

Har haft lite bloggkommentar-kontakt med Ida ett tag men vi har aldrig setts på riktigt tidigare, så det var riktigt kul!

Och svar ja, hon är precis lika söt och trevlig ”in real life” som hon verkar i hennes blogg :)

Imorgon är det måndag och ny vecka, har ambassadbesök, riksdagslunch och annat intressant på schemat! Ska bli kul!

Här kommer några bilder från Mohombis spelning på Café Opera i fredags! Jag måste erkänna att jag inte riktigt hade koll på honom innan jag fick själva inbjudan från universal music. Visst, det är ju svårt att inte ha hört ”Bumpy ride” och ”Coconut tree” men hade ingen egentlig koll på själva killen som så! Var kommer han ifrån, vem är han och liknande frågor. Men nu är det lite svårt att inte ha koll på vem han är för OJ vad bra han var :) Hela Café Opera liksom vibrerade! Hur kul som helst hade vi!

Åh vad bra hon var igår, Skylar Grey alltså! Vilken röst människan har!! Otroligt! :)

Tog lite bilder:

Har idag varit på ISDPs introduktionsmöte, lite information med efterföljande lunch. Men nog så spännande, riktiga första arbetsdagen är dock först på måndag. Men det känns verkligen kul att de anordnade ett litet möte innan. Bara för att träffas och säga hej mer eller mindre!

Ikväll ska jag ut och äta på Grill och efter det till Nalen för att se Skylar Grey! Ska bli jättekul! Själva inbjudan till det hela kom från universal music för några dagar sedan, blev riktigt glad då jag verkligen gillar hennes låt: Love the way you lie!

Igår bestämde vi oss för att ta med oss lite smörgåsar, kakor och andra picknickvänliga grejer och åka ut i skärgården. En släkting till mig har nämligen en mycket trevlig båt som han gärna åker ut med då och då! Vi åkte först omkring i centrala Stockholm och sedan ut i skärgården lite! Hög mys-nivå! :)

Det var så kul att se Stockholm från båten, man ser ju allt från ett helt annat håll än vad man är van vid när man är mitt ute på vattnet! Allt ser liksom lite annorlunda ut och man får helt andra perspektiv! Stockholm är så otroligt vackert tycker jag, fast jag varit där mycket ända sedan jag var liten så blir jag liksom inte trött på den staden!

Slutsats från dagen: man borde verkligen åka ut i skärgården mera! Det är ju helt fantastiskt! :)

Idag fick jag en alldeles egen scenbloggen-mail som lyder: christina@scenbloggen.com

Så om ni har några synpunkter, frågor, förslag eller helt enkelt bara vill säga ”hej” så går det jättebra att ta kontakt med mig via den! :)

En indianhövding förklarade för sin stam att han hade två hundar i sitt huvud, en vit och en svart. Den vita var god, hjälpsam och kärleksfull och den svarta var ond, hämndlysten och småsint. Båda hundarna, förklarade indianhövdingen, kommer att kämpa ända in i döden för sin sak.

En ung indian som inte kunde vänta för att få svar, frågade hövdingen:  vilken av hundarna kommer att vinna?

Hövdingen svarade: Den jag föder.

Vad bloggar man om dagarna efter det som har hänt i Norge? Känns inte allt helt plötsligt lite menlöst och larvigt att skriva om? Det känns konstigt att sitta och skriva om ditt och datt efter att så många människors liv helt gått i spillror bara några mil bort.

Jag tänkte först att jag inte skulle blogga om det som har hänt, p.g.a. att så många andra gör det. Sedan kommer nog många av de som upplevde det hela, och överlevde, att göra det. Med ord som ingen av oss andra ens kan finna, än mindre skriva ner. Men det går inte, jag kan helt enkelt inte inte skriva några rader om det, av respekt kanske, eller av desperation, desperation för att man inte förstår, inte kan ta till sig, att någon kan utföra något så ont, något så djävulusiskt.

Det som har hänt i Norge känns som en skräckfilm! En film som man hyrt någonstans och som man tidigt slutat äta popcorn till då man sitter och blundar och mår dåligt. En film man sedan får mardrömmar av, och vaknar av att man sitter upp i sängen och skriker! För att sedan komma på att man bara drömt, att det avskyvärda mardrömmen bara var påhittad, filmatiserad, och man somnar tryggt om. Men är det någon därute som på riktigt kan förstå att det som har hänt i Norge inte är en film? Att det har hänt på riktigt! Hur är det ens möjligt!?

Om mannen själv har jag inte mycket att säga, inte för att jag inte har några åsikter utan för att jag inte med ord kan beskriva en sådan ondska. Inga ord kan beskriva ett sådant hår av hin, en sådan djävul.

Men jag är glad över att han inte tog livet av sig själv, det hade varit en alldeles för lätt utväg.

Jag är glad att han kommer att stå till svars för det han har gjort, även om han inte verkar ångra något nu. Men nu finns i alla fall en chans att han kommer att få lida för det som han har gjort! Den chansen hade varit obefintlig om han hade dödat sig själv direkt, då hade han dött med ett leende på läpparna, det monstret.

Han ser sig själv som någon slags ”världsräddare”, men de enda han har något gemensamt med är alla andra terrorister som finns i världen! Jag har på en del ställen läst beskrivande ord om honom såsom ”ensam galning” samt ”ensamvarg”. Men stämmer det verkligen?

I morse hörde jag Jonas Gardell uttala sig om det hela och han sa något som jag verkligen håller med om. Han sa: ”han är inte en ensam galning, utan en del av en större gemenskap”.

Jag såg i en tidning att ett visst riksdagsparti har medlemmar som länkat till sidor/inlägg som man tror att denne man har skrivit. Bara det säger nog.

Vi måste akta oss för att hata varandra, vi måste akta oss för människor som hatar andra människor.. för ”andra människor” kan, för dem, helt plötsligt vara du.

Jag hoppas att alla andra partier i Sverige nu, ännu mer, lär sig att stundom lägga undan de, faktiskt världsligt sett ganska små, olikheter de har. För att koncentrera sig på de enorma likheter som de alla besitter. D.v.s. medmänsklighet, mänskliga rättigheter och kärleken till människan samt världen och stärka dessa från djupet.

Vi måste se skönheten i att leva i en värld full av olika kulturer och traditioner! Vore det inte tråkigt om hela världen såg likadan ut? Med samma typ av människor i likadana hus? Är inte en del av skönheten med livet att upptäcka varandra, och lära oss av andra? Att kunna få ta del av andra kulturer, traditioner, mat, sång och dans? Vi må tala olika, klä oss olika och till och med fira högtider på olika sätt, men hur vi känner glädje, sorg och kärlek är identiskt.

Idag var det tyst minut klockan 12h00. Vi stod på Kyrkogatan i Mora, det var helt tyst, kyrkklockorna klämtade och exakt när minuten var över började tysta, stora droppar att falla ner från himlen. Det duggade i tre-fyra minuter sedan tog det stopp. Likt hade även änglarna en tyst minut och likt nådde deras tårar jorden just då mellan klockan 12h01 och 12h05.

Denne mannen hatar det mesta som vi andra vördar och lever för.

Något han också hatar är både EU och FN. Därför tycker jag det passar att avsluta det här inlägget med just EUs officiella motto, som borde vara hela världens motto:

United in Diversity – Förenade i mångfalden.

En del telefonsamtal kan förändra hela ens liv, den typen av samtal kan ju såklart se lite olika ut men när de är positiva så är de ju helt underbara.. och ett sådant kom till mig för några dagar sedan :)

Jag var uppe i Mora för att bära möbler samt diverse prylar. Och vid tillfälle så stod jag ute på gården med något som jag tror en gång i tiden var en lampa och funderade på vad som skola göras med den.. egentligen. Men så stördes själva tankeprocessen av att jag hörde min mobil ringa.. jag sprang uppför trappan, dammet yrde.

Jag var tvärsäker på att det var golvläggaren, andfådd svarade jag med mitt namn. Men det var ingen dalmålsklingande mansröst som började diskutera golv och plank som mötte mig, utan en kvinnlig stämma som på stockholmska artigt presenterade sig och lät informera att hon ringde från The Institute for Security and Development Policy (ISDP)

Det visade sig att min praktikansökan hade gått vidare till den allra sista uttagningen. Jag stod helt still, de första sekunderna förstod jag nog inte riktigt att det var sant!

Jag sökte nämligen för ett tag sedan praktikplats hos dem, men trodde faktiskt inte att de skulle höra av sig. Detta pga att de bara tar in en handfull praktikanter per termin (en till varje avdelning) och vid varje tillfälle får in flera hundratals ansökningar.. från hela världen! Som sagt, jag trodde verkligen inte de skulle höra av sig, men nu frågade den trevliga kvinnan om jag skulle kunna komma dit på intervju redan följande måndag!

Och det kunde jag ju såklart, så i måndags stegade jag in genom dörrarna och presenterade mig! De var fantastiskt trevliga och det kändes faktiskt som att själva intervjun gick rätt bra.

Sedan kom då beskedet: Grattis du är utvald! (kan knappt tro det är sant :) )

Så.. i höst ska jag jobba på ISDP och tillhör teamet för organiserad brottslighet!! Är så glad och taggad, det ska bli så fantastiskt kul!!

Detta var i måndags. Men jag åkte till Stockholm redan i lördags då jag i söndags gjorde en plåtning för Elle Frostegard Clothing och hennes latesummer/fall collection tillsammans med modellen Tora Flink.

Fotograf var Björn Hardestam, fotoassistent Daniel J. och makeup + hårstylist Jenny Uhlin.

Det var verkligen fantastiskt kul! Bra väder, grymt location och supertrevliga människor :) Bilder kommer givetvis senare, men bjuder redan nu på några bakom-kulisserna bilder :) (uppdateras när det funkar)