Är precis hemkommen från dagens fotografering. Vi, dvs fotograf Katja Elmén, www.zinq.se, och makeup- samt hårstylist Jenny Uhlin, www.jennyuhlin.com, träffades nämligen idag vid klockan 15 för att göra ett jobb för Mirabling, www.mirabling.se. Vilket är ett företag som säljer i-phoneskal, riktigt snygga sådana dessutom! Blev lite sugen på att skaffa.. en i-phone.. är ju lite svårt att använda skal utan en sådan menar jag ;) Men som sagt.. blev lite inspirerad idag! Fotograferingen i sig gick jättebra, ser verkligen fram mot resultatet!

Men mer om detta senare.. igår utlovade jag ju lite bilder från Projekt Nima. Theodora kom ju förbi häromdagen med kläder och leksaker som skänkts av barnen på Ekens Förskola i Linköping, till barnen i Accras (Ghanas huvudstad), slum.

Och oj vilka grejer, blev faktiskt riktigt rörd! Sådana underbart fina kläder och fantastiskt söta leksaker!

Det fick mig att tänka; man hör och läser om så mycket hemskheter i media, och ibland börjar man till och med undra hur det egentligen står till med mänskligheten! Man tappar nästan hoppet. Men så helt plötsligt så bevisar ett gäng fantastiska fem- och sexåringar att det finns mer än hopp för människan! Och med deras stora hjärtan visar de att vishet och medmänsklig kärlek inte har någon ålder.

Här är några bilder av allt som vi har fått in från barnen på Ekens förskola! Åter igen, tack så otroligt mycket! Ni är helt fantastiska!

Som några kanske redan uppmärksammat så flyttar jag till Stockholm nästa vecka då jag börjar på ISDP i slutet av augusti. Mm eller det var i alla fall planen fram tills igår då en trevlig karl från Mirabling (www.mirabling.se) ringde och ville boka mig för en plåtning.. imorgon.

Så att eh det blir till att åka upp lite tidigare än beräknat. Och eftersom jag alltid packar kvällen innan, oavsett om jag ska iväg över en helg eller för ett halvår, så står mina väskor fortfarande tomma.. så ikväll är det snabbpackning som gäller!! Ser jättemycket fram emot att flytta upp till Stockholm!

Igår var förresten Theodora (projekt Nima) här och lämnade en massa kläder och leksaker, samt fikade.. såklart :) Vi planerade också lite inför hösten, men mer om det imorgon.. för nu är det packning som gäller ;)

Nu kommer lite uppdatering om Projekt Nima :) Projektet håller fortfarande på och vi har fått in en massa fina saker att ge bort till barnen i den ghanesiska slummen Nima!! Och vi, jag och Theodora, är verkligen jätteglada över det!

Men än har vi plats kvar och vi kommer att besöka fler förskolor till hösten!

Och om ni också vill vara med och sprida lite glädje till barn som inte äger något alls så är det bara att höra av sig! Antingen via kommentarer eller så kan ni skriva till: christina.scenbloggen@gmail.com

För mer information om projektet så får ni gärna ta er en titt på:

Projekt Nima

Nu är insamlingen för Projekt Nima igång – Ekens Förskola

Här är några bilder på en del saker som kommit in, vilka snart kommer att börja förbereda sig inför sin långa resa till Ghana:

Nu är insamlingen för Projekt Nima igång!

Först ut är Ekens Förskola i Brokind, där mina barn går. Insamlingen har pågått i snart en veckas tid och det har blivit många säckar och lådor med kläder och leksaker.

Barnen tycker att detta har varit ett spännande projekt och pedagogerna har talat mycket om barn som inte har lika mycket som oss. När jag besökte förskolan, för att ta lite bilder av barnen när de visade upp några av de leksaker som samlats in, möttes jag av glada miner, men även bekymrade barn.

Jag kom dit på morgonen och fick därmed delta i morgonsamlingen, där pratade pedagogerna med barnen om barnen som bor i Nima, om hur många av dem som inte har några leksaker alls och kanske inte så många kläder som vi har. De talade också med barnen om att en del av barnen i Nima kanske inte ens har någon mamma eller pappa.

Jag tyckte det var fantastiskt att se hur barnen tog till sig detta! Flera av barnen utropade att de kunde ju få leksaker av dem eftersom de har ju så många! Några tyckte att barnen kunde få komma hem till dem istället och vara med deras mamma och pappa om de inte hade någon.

Barnen berättade för mig att de hade tagit med sig sådant som de inte längre använde och kläder som blivit för små. De är stolta över att kunna ge något till barnen i Nima och jag kunde riktigt se hur de menade vartenda ord när de bekymrade sig över hur dessa barn har det.

Det är otroligt vilken empatiförmåga dessa små barn har! Det ger verkligen hopp om framtiden och ger en enorm känsla av att detta projekt faktiskt kan göra skillnad!

Ett stort tack till Ekens Förskola, barnen och föräldrarna som har ställt upp och samlat in gåvor!

/Theodora

Här kommer några bilder av barnen när de visade mig de leksaker som samlats in:

Jag och Theodora vill bara ta tillfälle i akt och tacka vår sponsor Nakilat SvitzerWijsmuller, ett maritimt transport företag som erbjudit sig att hjälpa till med fraktsponsring!

Utan er hade vi aldrig kunnat dra igång detta! Så tack så jättemycket :)

Christina och Theodora

Nyligen så skrev jag ett inlägg om min vän Emmanuel, som på ett väldigt tragiskt sätt gick bort för några veckor sedan. Han var en sådan människa som kämpade och drömde om att hjälpa andra in i det sista, detta fast att han själv bodde i slumområdet Nima i Ghanas huvudstad Accra.

Han kämpade ständigt för slummens barn, deras rättigheter att få gå i skolan, kunna äta och vara klädda. Han drömde även om att en dag kunna bygga en skola i sin hemby, och hade ritningarna klara. Han hade en shop, bestående av ett litet snett skjul, där han sålde egengjort hantverk. Hälften av allt han tjänade där gick till drömmen att bygga en skola en dag, vilket är en stor uppoffring för en fattig och ensamstående förälder till tre.

Han fanns alltid där för alla, som ett stöd när saker och ting blev för svårt. Han ägde inte mer än någon annan i slummen, men visade att det enda man egentligen behöver äga för att vara en fin människa är ett varmt och sant hjärta, allt annat är oväsentligt.

Det tar tid att samla in pengar till andra när man har nog med att försörja sig själv och sina barn. Och Emmanuel kom aldrig så långt då han dog för några veckor sedan. Egentligen helt utan förvarning, han hade haft ont i magen en längre tid och på hans beskrivning av värken så lät det som magsår, men ingen vet riktigt. Människorna i slummen prioriteras inte av den lilla sjukvård som finns och han fick aldrig någon riktigt läkarvård.

För mer om detta får ni mer än gärna läsa detta: Silikonbröstbloggande känns inte alltid så relevant

Nu har jag och en vän till mig, Theodora, bestämt oss för att hedra minnet av denne man som, i det tysta, kämpade hela sitt liv för andra. Vi vill inte att han ska ha dött för ingenting, således har vi startat ”Projekt Nima”.

Tanken är att skänka kläder och leksaker till barn i Nima och att samtidigt ge barn i Sverige chansen att lära sig mer om omvärlden. I utbyte mot saker de inte använder får barnen en inblick i hur Ghana ser ut och hur barn lever där. Vi ha varit i kontakt med en del förskolor som visat sig väldigt positiva till idéen och meddelat att de länge försökt komma på ett bra sätt att göra barnen mer medvetna om världen och vad man som individ kan göra för att hjälpa andra.

Många skolor vill nu göra en temadag kring hela projektet, där barnen kommer få lära sig om Ghana samt hur de kan hjälpa andra. Sedan får barnen chansen att ta med saker de inte använder längre hemifrån och skänka till barnen i Ghana.

Både skolor och privatpersoner kommer få möjligheten att skicka in bilder på sig själva, eller andra, till bloggen där man visar upp det som man vill skänka. Bilderna kommer sedan att publiceras under ”Projekt Nima i Sverige” .

Självklart går det också bra att skänka saker utan att bli publicerad! Bilder från några av skolornas tema-dagar kommer också att läggas upp.

När väl kläderna kommit fram till Nima så kommer bilder att tas på alla barn med de sakerna som de fått. Dessa bilder kommer sedan att publiceras på bloggen, under ”Projekt Nima i Ghana”.

På så sätt kan man i Sverige följa sina, och andras, saker på bloggen, från Sverige till Ghana, och med egna ögon se exakt vem det var man gjorde skillnad för och vem man har gjort glad. Det gör hela projektet mer verkligt, barnen blir knutna till varandra på ett helt annat sätt och får mer en känsla av gemenskap, mellan barn på olika kontinenter.

Tanken är alltså att man under ”Projekt Nima i Sverige” ska kunna få chansen att visa upp det man vill skänka och sedan kan man på sidan ”Projekt Nima i Ghana” se samma sak men i händerna på ett barn från Nima. Ett kul sätt att elektroniskt hålla hand mellan kontinenterna.

Även barnen i Nima kommer få chansen att följa projektet i Sverige och se hur andra barn uppmärksammar dem. Min kontakt i Ghana kommer ta barn till ett internetcafé för att visa bilder från temadagar och dylikt här. Det har fått fantastisk respons från de kontakter jag har därnere. Det blir nära och familjärt på ett sätt. Då blir det ju otroligt verkligt för inte bara barnen utan också för oss vuxna, att vi faktiskt har hjälpt någon!

Vi har även fått en sponsor till frakten, presentation av denne, samt mer information om projektet kommer att komma :)

Vill ni vara delaktiga eller har ni frågor och kommentarer får ni gärna höra av er, antingen via kommentarer till detta inlägg eller till: christina.scenbloggen@gmail.com

Nämnas skall kanske även att vi, Theodora och jag, inte tjänar några pengar alls på detta projekt, utan det är helt ideellt.