Detta skrev jag i September 2011! (på gamla bloggen)

Behövde verkligen skriva av mig…

Förstår inte…hur kan man må som jag gör? Ena dagen, eller snarare timmen så är man hur glad som helst och livet leker, man kan inte tänka sig att det skulle kunna vara bättre. Sen nästa sekund bara faller allt, man mår hur dåligt som helst, man vet inte vart man ska ta vägen för att det skall kunna bli bättre? Man känner sig lixom fast i ett svart hål nånstans….

Vännerna finns där för en…okej? Men jag är inte den som egentligen vill prata med någon om att jag mår dåligt, för jag vet själv hur jag känner för dom som berättar för mig att dom mår dåligt, man tänker på dem och vill verkligen göra allt i sin makt för att dom ska må bra igen. Speciellt inte min familj, jag vill att de ska vara lyckliga och inte behöva tänka på hur jag mår 24/7. Jag vill inte att nån annan ska behöva känna så för mig därför är jag bara tyst, håller masken och spelar med, verkar lycklig, fast jag ändå är nere i skiten och mår hur dåligt som helst…

Sommaren som nyss tog slut gick upp och ner den med…

Jag var i Göteborg och trodde jag skulle få träffa en person som står mig ganska nära, det sket sig totalt…

Jag var i Stockholm under Pride 2011, vet inte riktig hur jag ska förklara mina känslor där? Det enda jag vet är att jag under två dagar aldrig mått bättre. Berättar bara om den ena eftersom att den andra är lite privat. I allafall, den dagen jag ska berätta om är den dagen då jag insåg hur dåligt en människa verkligen kan må utan att visa det, om den personen läser detta så kommer den förstå direkt. Den dagen, dom timmarna på just den platsen kommer jag ALDRIG glömma, inte ens när jag dör.

TACK          <3          du vet vad du betyder för mig! 

Hann med 5 dagar i Scotland med pappa också. 5 dagar där jag bara kunde släppa lite av mitt liv i alla fall, i alla fall tillräckligt mycket för att kunna vara glad utan att behöva fejka! Dessa 5 dagar var enormt viktiga för mig vill jag lova!

Nu är jag här uppe i Härnösand igen för att göra mitt sista år på gymnasiet, vet inte hur det kommer gå, men förhoppningsvis ska jag klara mig igenom detta året också! Jag menar, jag har gjort två år här uppe på gymasiet plus 10 år i grundskolan (där det inte alltid var frid och fröjd heller, men det går vi inte in på nu)

Vill med detta tacka alla mina vänner som verkligen står upp för mig när de märker att jag inte är som jag brukar (glad och positiv utan att behöva fejka)!

Vet inte varför jag skrev detta, om det va för att få uppmärksamhet eller om de är bara för att jag måste få ur mig all denna skit, tror nog ärligt talat att de är för att jag verkligen måste få ur mig skiten jag har inne i min kropp.

Den 25e oktober är det två år sen min underbara farbror gick bort hastigt och lustigt, den dagen kommer INTE vara lätt för mig, jag kommer nog känna att allt är svart, men samma sak igen…hålla masken och uttrycka mig som den glada och utåtstående Ludwig. Så var det i alla fall förra året.

Nej nu har ni fått reda på en massa privatsaker om mig! Dock är ju detta såklart i det värsta. Men nu vet ni i alla fall att ADLRIG lita på någons utsida utan att verkligen se till att ni pratar med personen i lugn och ro för att ta reda på sanningen, den är inte alltid som man kan tro!

Får se om det ska börja bloggas på riktigt igen, eller om detta var en engångsföreteelse!

Puss och kram till alla människor
/ludwig

Detta var hemskt, vågar inte ens tänka tillbaka hur mycket jag grät när jag skrev detta!

Piizout!
/ludwiggran