Tryck aldrig ner er själva
Igår var en riktigt dålig dag, jag kände mig alldeles misslyckad och sårad.
Det har varit så mycket runt om mig just nu, men är glad att jag har alla människor runt mig som stöttar mig.
Det skrevs en del om mig på en tjejs blogg igår, vilket gjorde mig rasande och ledsen. Jag avskyr att rykten och förflutna saker ska döma en människa även om det gått 6 år.
Jag har fått otroligt mycket hjälp med den jag är idag och det är jag tacksam för. Idag är jag mognare än innan, sen har ju alla sina barnsliga sidor kvar.
Men jag tar med ansvar och är nästan aldrig ute och super på helgerna längre. Utan prioriterar dom som står mig närmast, som jag förlora mycket tid med under min uppväxt som tonåring från 12-16 årsåldern.
Jag vill verkligen att människor som än idag ser mig som den jag var förut, gärna ska få veta vem jag är idag och vad jag vuxit i mitt handlande och som person.
Det är så ofantligt lätt att döma människor efter förflutna saker och rykten, vilket är tragiskt! :/
Jag vill att speciellt denna tjej, gärna tar reda på via MIG vem jag är idag. Vilket kanske kan underlätta allt? Jag är inte där för att ta hennes plats som mamma.
Jag vill också att hon ska sluta skriva saker om sig på sin blogg om hur hon känner sig på utsidan. Det är ingen, vad jag vet som dömer henne eller kommer göra för hur hon ser ut! Och hon ska veta att även fast man är mamma, kan man vara otroligt fin och det finns alltid en partner för en. Jag vill bara att hon ska känna sig stark och fin, och inte behöva säga som hon gör om mig. För jag är verkligen inte den jag var!
Jag känner igen mig i det hon har skrivit på sin blogg, jag har själv känt så! Man känner att man inte duger till något, man vet inte vart man ska finna styrkan och orken till allt. Det är åt helvete att känna så, man vet inte vilka som står hos en och stöttar en. Men vet inte vilka man kan lita på eller luta sig mot. Man känner sig helt otillräcklig bara. För vissa tar det lång tid att komma bort från dom känslorna, för andra går det jätte fort. För mig tog det flera år, och det var en lång och tuff kamp med BUP, SOC och DUC.
Men med all hjälp, alla misstag under den tiden som jag lärde mig av så var det nog bara tur att jag hamnade i all den skiten. För nu, nu är jag vuxnare och starkare än någonsin.
Vi alla är sårbara någon gång, det kan vi aldrig komma undan med. Men vi måste alltid slåss för att vinna. Man kan aldrig få ett passé kort, förutom i Monopol.
Det värsta jag vet, är att se människor ledsna, sårade och ha dålig självkänsla/självförtroende. Jag menar det verkligen! Jag har enda sedan jag kom tillbaka från min ”sjukdom” har jag alltid velat stötta människor, få dom att bygga upp sin styrka och kärlek till sig själv. Man måste kunna gilla sig själv för att någon annan ska det.
Säg aldrig att ni är fula, feta, för smala, äckliga osv. Det är sant när någon säger att ”alla är fina på sitt sätt”. För ingen ser likadant ut, därför är vi fina på vårt sätt. Det menar inte med att man är mer eller mindre fin. Utan fin på sitt sätt!
Stå på er, kämpa, tyck om er själva!
Jag brukar säga: ”Man måste slåss rättvist, för att vinna rättvist!
Och jag är nog inte den enda som gjort det!
Tryck aldrig ner er själva med elaka kommentarer, ni bygger upp något tyngre som blir svårare att kämpa mot i slutändan! 
Senaste kommentarer