När det kommer till intervallträning finns det en mängd olika upplägg som går att använda sig av. Jag försöker att variera så mycket som det går bara för att kroppen inte ska vänja sig vid en typ av intervall, då finns risk att man enbart går på ”rutin” i sin löpning. Nedan har jag listat några av de intervaller jag brukar ha med i min träning.

Korta intervaller
För att få upp lite fart i löpning eller snabbt komma in i andra andning är korta intervaller perfekta. Det är också en bra grund för att kunna gå vidare till långa intervaller i en senare del av din träning. Genom att bara lägga in dessa intervaller kommer du in i flåset det gör också att korta intervaller fungerar utmärkt som en del i uppvärmningen för att sedan gå vidare till längre intervaller, men det är ingenting man måste göra. Det går också lägga in dessa under ett distanspass för att få upp flåset lite extra och chocka kroppen lite.
Formell: 10*30sek:30sek
Innebär: Du springer fort i 30 sekunder, dock inte ditt snabbaste utan jobba mycket med att hitta ett tempo som du orkar hålla genom 10 intervaller. Efter att ha sprungit fort 30 sekunder är det vila/jogg i 30 sekunder. Upprepa detta 10 gånger. Totalt blir det 5 minuter löpning i högt tempo.

Medel intervaller
För att få upp din mjölksyratröskel som gör att du orkar slå ifrån dig mjölksyran i kroppen bör du jobba med dessa intervaller. Här är vilan hälften av arbetet vilket gör att du under intervallen kommer känna dig lätt och pigg, men det jobbiga kommer under vilan som är så pass kort att du hela tiden får kämpa. När du jobbar på detta sätt kommer du i slutet också springa med mjölksyra i benen men du kommer också för varje pass bygga upp en styrka som gör att du klarar av att hålla borta mjölksyran.
Formell: 7*1min:30sek
Innebär: I dessa intervaller är det 1 minut där du springer i högt tempo, men inte för snabbat heller utan du ska hitta ett skönt flyt som du kan hålla genom hela passet. Det viktiga är att hitta ett tempo som passar för just dig men våga också släppa upp kroppen så du får kämpa lite. Du vilar 30 sekunder alternativt joggar mellan varje intervall. Upprepa detta 7 gånger. Totalt blir det 7 minuter löpning i högt tempo.

Långa intervaller
Egentligen är det helt fel att kalla dessa intervaller för långa, men jämfört med tidigare i detta inlägg är det här sista steget som du kommer till. När du har kommit så pass långt i din träning och kan känna av vilken fart som passar för dig kan du också ta steget upp där du jobbar med högre fart under en längre tid, där du dessutom jobbar upp din mjölksyratröskel men inte så pass mycket som i tidigare intervaller (medel intervaller) där vilan är kortare. Här handlar mycket om att hitta in i rätt tempo som du kan ligga i under 2 minuter.
Formell: 10*2min:1min
Innebär: Här har vi kommit så pass långt i träningen med intervaller att du vet vilket tempo som är lagom i 1 minut, då dubblar vi tiden till 2 minuter och nu gäller det att lägga till ett starkt psyke samt lyssna på kroppen. Du springer i högt tempo 2 minuter för att sedan vila/jogga i 1 minut. Detta upprepar du 10 gånger. Detta blir totalt 20 minuter löpning i högt tempo.

Efter några timmars jobb är jag hemma igen, hann se slutet av matchen Malmö-Elfsborg och nu laddar jag upp för Sveriges match i VM. Men ärligt talat tycker jag det är lite tråkigt att hockey-VM är varje år. Dessutom denna tidpunkt på året för hur många är det som följer alla matcher egentligen. I maj ska hockeysäsongen vara över, men jag ska inte vara bitter över detta nu. Kul att det är VM i Sverige och Finland. Även om publikintresset varit svagt under många matcher lär det vara ett fullsatt Globen i kväll mot Tjeckien. Nu börjar VM på riktigt – vinna eller försvinna.

**Slovakien slog ut Kanada. En riktig skräll och jag kan bara gratulera Slovakien som nu är framme i semifinal – stort av dem att slå Kanada. Går Sverige vidare lär det bli tufft mot Slovakien som nu är en het guldkandidat. **

 *** Tack Malmö FF för ni håller liv i Allsvenskan genom att slå Elfsborg. ***

**** Vilken fin avslutning för Finland i sin kvartsfinal mot USA. Med 8 sekunder kvar avgjorde man matchen. Helt otroligt! ****

***** Sport är underbart. Ta bara helgen där Manchester City vände och vann. Händer bara i sport *****

God förmiddag!

Så var jag hemma i Norrköping, igen, efter en riktigt lång vecka på Kaggeholm. Eller inte. Dagarna gick otroligt fort men jag har också hunnit med allt som skulle göras innan vi har deadline för alla texter på fredag. Känns riktigt skönt. I dag väntar ett nytt pass på NT Sporten, ska bli riktigt kul att göra ”comeback” i dagstidningsvärlden efter att ha provat på magasinvärlden lite. Där någonstans kommer jag stå sedan nästa vår inför långpraktiken och tänka var jag skulle vilja vara. Magasin är kul på sitt sätt men det är också en tuff bransch, kanske bättre att vara på en lokaltidning i tre månader. Men det får jag ta då. Man ska leva i nuet.

Stämningen på sporten i dag lär vara lite dämpad, eller så är det tvärtom, IFK Norrköping åkte på en rejäl förlust i går med hela 6-0 (!) borta mot Häcken. Riktigt pinsamt egentligen skulle jag inte vilja skriva om det här på bloggen. Men man måste ju stå upp även i motgång, nu är det bara att ta nya tag för på söndag väntar en ny bortamatch då mot AIK som inte förlorat på hela säsongen. Lär inte bli speciellt lätt för IFK då heller. Hade gärna velat gå på den matchen då det äntligen är i Stockholm, men var är jag då? Jo, i Norrköping. Typiskt. På sista tiden har det blivit väldigt mycket resande runt om i landet. Förra helgen var jag i Göteborg på Göteborgsvarvet. Helgen innan det Trosa och Norrköping på en roadtrip med Malin. Och helgen innan det blev det en dagsutflykt till Örebro för lite fotboll. Att resa har blivit lite av min favoritsysselsättning skulle man kunna säga.

Att vara hemma i Norrköping, och på landet hos mamma och pappa, är riktigt skönt faktiskt. Bara ta det lugnt och njuta även om det är mycket inplanerat. Som ni kanske förstått av vissa inlägg börjar också tiden med Slipsens gå mot sitt slut, men det ska jag berätta mer om i ett senare inlägg.

Ha nu en bra torsdag!

Blev ingen lång vistelse på Kaggeholm denna gång. Vänder hem mot Norrköping igen, efter bara tre dagar här uppe i skolan, känns lite konstigt att veckan var så kort. Hemma väntar lite lugn och ro, jobb och så ska jag hinna med att träffa lite vänner. Känns bra. Men framförallt kommer kusin Mikaela äntligen hem från USA där hon varit sedan december, som jag saknat henne och jag behöver verkligen ha henne hemma just nu. Just när jag tänkt att allt börjar gå min väg har jag mycket att tänka på igen – efter helgen i Göteborg är allt tillbaka på ruta ett igen känns det som. I skolan rullar det på riktigt bra nu där jag är klar med alla mina texter så det är bra. Men sedan är det mycket som ska göras bortsett från skolan, förberedda allt inför sommarjobbet och så vidare. Mycket att tänka på helt enkelt. Sedan har jag faktiskt tänkt över lite om framtiden för min blogg och kommit fram till ett beslut. Känns skönt men samtidigt jobbigt. Ni ska få veta vad det är för beslut till helgen. Vill bara fundera en sista gången innan jag bestämmer mig helt.

Tänker bara på en sak just nu, ska försöka släppa det. Istället ska jag tänka på något i stil med: ”Tiderna förändras och vi med dom” för så är det faktiskt. 

”I hela mitt liv har jag litat på mig själv”

Styrkan att kunna gå min väg utan att tänka på andra, kraften att våga bryta mönstret och göra det som ingen annan gjort. Bara kunna lita på sig själv och sin inre drivkraft har tagit mig hit, men jag har börjat tappa den där tryggheten. Att vara trygg i sig själv. Våga göra det oväntade för att också kunna ta konsekvenserna av att göra så, det börjar falla. Tiden börjar komma ikapp mig trots att jag försöker fly. Måste hitta tillbaka till den där tryggheten, skapa mig byggstenarna till att faktiskt kunna följa mitt hjärta och gå på de vägarna som jag vill gå utan att påverkas av någon annan.

”Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar”

Den dagen. Den lyckan. Min kraft tog mig så här långt men det är minst lika långt kvar att ta sig fram igenom. En resa som bjuder på nya utmaningar hela tiden, utmaningar som får en att växa och bli starkare. Som man brukar säga ”det som inte dödar det härdar” och så är det verkligen. Allt som sker längs resan gång påverkar en och gör en till en starkare person. En motgång är egentligen ingen motgång utan en helt ny erfarenhet. Att våga utmana sig själv är en del i livet för mig har varje dag också blivit till en utmaning, en slags tävling mot mig själv. För varje dag ska jag göra minst en sak som jag är rädd för.

”Är det här det bästa livet hade att ge?”

När jag en dag säger ”nu är jag nöjd” då är allt över. Vad finns det mer att utveckla i så fall? Dit har jag inte kommit än och kommer inte göra på långa vägar, men det innebär inte att jag är missnöjd. Tvärtom. Jag är glad, stolt och nöjd över allt jag åstadkommit så långt i livet men det finns så mycket mer som livet har att erbjuda. Nya idéer som går att genomföra. Nya projekt som går att starta. Nya människor som går att lära känna. Mycket nytt som hela tiden kommer till oss. Vissa kommer också försvinna ur våra liv, det är så livet ser ut. Vi kommer och vi går. Men vad vi gör av livet är upp till oss själva.

I söndags visades första delen av två i en ny serie ”Birdsong” på SVT. Mycket sevärd och när det är SVT är det bara att surfa in på SVT play för att titta. Gör det!

Under gårdagskvällen bjöd Publicist Klubben in till en ny debatt där de denna gång skulle prata om ”Varumärken och journalister”. Inbjudna till panelen var Amelia Adamo, Ebba von Sydow, Alex Schulman, Janne Josefsson och Magnus Lindqvist. Ni vet säkert redan vilka alla dessa är, kanske inte Magnus Lindqvist men han är trendspanare. Diskussionen inleddes lite trevande för att sedan brinna till ordentligt.

Stina Dabrovski som ledde hela debatten, gjorde enligt mig oproffsigt uppträdande, och behandlade personerna i panelen på helt olika sätt. Ebba von Sydow och Alex Schulman målades direkt upp som de onda i detta fall, detta på grund av deras starka varumärken, som om det är något de ska be om ursäkt för. Ebba von Sydow öppnade med att säga ”För mig handlar det om jobbet i första hand, inte varumärke” något som hon också tidigare under måndagen skrev på sin blogg. Alex Schulman däremot började med att ställa en fråga till sig själv ”Kan jag räkna mig som journalist?” en öppning som Janne Josefsson högg på direkt. Enligt honom räknas inte Alex in i dem som kan kalla sig för journalister. Och där någonstans eskalerade hela diskussionen.

För visst är det så att journalistiken är inne i en förändring där vi egentligen kan kalla allt för ”varumärken” utan att utveckla begreppet, vad är det som säger att det skulle vara något negativt? Ta Janne Josefsson som är känd för att göra ett bra jobb, enligt många men går att ifrågasätta, han vill ju ägna mycket tid åt reportage han gör. Och får också möjlighet till det på SVT. För honom är ordet ”varumärke” något smutsigt ändå går det säga att han är ett.

Janne Josefsson öppnade stenhårt med att också ställa sig en fråga ”Vem vill vara ett varumärke?!” och tittade på övriga panelmedlemmar. Sedan slängde han skit på främst Ebba och Alex som fick stå där och försöka försvara sig. Till slut rykte Amelia Adamo in för att rädda debatten lite genom att ställa en otroligt intressant fråga. Går man till skolorna som utbildar journalister i dag är det bara en skola man får gå, antingen blir man som Janne Josefsson eller jobbar utomlands. Allt däremellan är lika med noll.

Där ligger verkligen en sanning som jag upplever varje dag, en viss typ av journalistik ses som mycket finare än någon annan. Och att kliva över en gräns genom att använda sig av Twitter, blogg eller någon annan social plattform påverkar det trovärdigheten. Eller gör det verkligen det? Jag skulle svara nej på den frågan, så länge det inte handlar om ämnen som faktiskt berör ens jobb. Frågan kom också upp om reklam, vilket Alex Schulman gör för schampo, något Janne Josefsson aldrig skulle göra. Men det är ju lätt att tacka nej till när man sitter, som Janne, på SVT med trygg inkomst varje månad medan andra verkligen får slita häcken av sig.

Diskussionen drog sedan iväg där Josefsson slängde ur sig att Ebba von Sydow kommit till den position hon är i just nu tack vare sin överklass bakgrund och att Alex Schulman är ”slemmig”. Här ser jag ett stort problem. Visst journalistiken är under stor förändring men en positiv utveckling. Ta bara ett sånt exempel som Emanuel Karlsten som faktiskt lyckats få igång Ajour och jobbar mycket med Twitter. Tiden då man enbart satt på sin redaktion utan kontakt med läsarna är förbi, nu krävs det att man har kontakt med läsarna. Men handlar det verkligen om att putsa på ens egna varumärke? Handlar det inte bara om att prova nya vägar?