Allting gott har också ett slut. Året var 2007 och jag bestämde mig för att göra något nytt, en sak som inte många hade upptäckt vid den här tiden. Blogg. Jag, tillsammans med min kusin Björn, satt igång med vår första blogg som inte alls hade många läsare eller kommentarer. Vi skrev mest för oss själva och hade ett namn som säkerligen ingen kunde komma ihåg men det tänkte vi inte på då. För hur lätt är namnet ”bmaberg.blogg.se” egentligen? Ni hör ju själva att det inte var en sida som många mindes adressen till, men vi kämpade på ändå. Tekniken var inte den bästa på bloggen trots detta gjorde vi vårt bästa. Bilderna vi hade på bloggen höll inte heller någon högre klass. Med en enkel digitalkamera la vi ut lite bilder då och då. Texterna vi skrev då var verkligen inte heller någon högre klass på, hade varit konstigt om det var så för vad hade vi då att utveckla? Ingenting.

Tiden gick och min kusin tröttnade på att blogga, men jag tog ett steg vidare. Bestämde mig för att utveckla allt till en helt egen sida och kom på namnet ”slipsens”. Egentligen ville jag ha namnet ”slipsen.se” men eftersom någon annan hade det fick jag köra på med s på slutet. Sagt och gjort. 2008 gav jag det en nystart genom att också göra en lite reklamfilm.

Nu skulle min blogg ta rejäla steg ut i stora världen var tanken, riktigt så blev det inte denna gång. Projekten på bloggen avlöste varandra. Slipsen-tipsar blev till slipsens-live som resulterade i en panel. Allting växte till något helt annat än att kretsa kring bara mitt liv och vad jag ägnade mig åt på dagarna. Plötsligt var jag inte ensam om att skriva på slipsens utan familjen växte med hjälp av fantastiska gästbloggare. Vi gjorde utbyten där jag skrev hos dem medan de skrev hos mig, och det gick riktigt bra allting. Under en period var jag bland de mest aktiva på blogg.se vilket var riktigt stort för mig. Att gå från hundratals läsare till tusentals läsare var ett stort steg. Äntligen hade allt slit gett resultat. Jag fick till de där intervjuerna som innan bara var drömmar, även om texterna inte blev så bra som man kan hoppas på. Hela tiden har det varit en utveckling för mig, något jag i dag är glad för. Resan har varit lång och underbar.

Alla personer som jag lärt känna via bloggen, fantastiska människor som har blivit till mina vänner. Personer som jag pratat med dagligen via kommentarer. De har följt min blogg och jag deras på det sättet har vi lärt känna varandra och blivit till en stor grupp, ett stort nätverk. Slipsen-familjen som växte från att vara jag, Eleonore och Kalle till något mycket större. Alla de som varit med i slipsens på något sätt antingen i form av intervjuer eller panelen. Det har hänt mycket under dessa år.

2011 bestämde jag mig för att byta portal till Scenbloggen. Nu hade bloggen alltmer övergått till att vara ett magasin. Bytet blev till en liten nystart. Men det blev aldrig riktigt som jag hade tänkt mig innan. Målet var inställt på att växa i och med bytet men allt blev annorlunda. Även om jag fick ett lyft med innehållet tappade jag lite läsare, något som länge varit målet att öka något jag inte ska ljuga om. Samtidigt har målet varit att skapa en plattform där det finns något för alla och det har jag faktiskt lyckats med.

Alla fina ord som kommit från er läsare via kommentarer har gått rakt in i mitt hjärta, men störst av allt var när en kille på krogen kom fram till mig och sa ”din blogg är helt grym. Jag läser den varje dag”. Stoltheten jag kände där och då är svår att beskriva. För mig har det också varit viktigt att visa att det här med bloggande inte bara en sak som tjejer ägnar sig åt, tvärtom. Senaste året har också fler och fler killar börjat använda sig av detta verktyg till att uttrycka sig på olika sätt.

Redan för över ett år sedan var tanken att jag skulle sluta att skriva, det var mitt nyårslöfte, men som andra löften kunde jag inte hålla det. Istället gjorde jag om min blogg till ett magasin med olika fasta inslag för att bygga en trygghet för läsarna. Och det har varit en helt underbar process att jobba med. Hela tiden hitta nya personer att göra intervjuer med, ge personer chansen att uttrycka sig i text och få andra att växa. Det blev mitt motto i slutet av tiden med slipsens. Kan se tillbaka på hur jag fick med faster Gunhild på detta, men hon är bara en av flera som jag gett chansen. Att Gunhild länge var motståndare till att skriva på blogg grunda sig också om en fördom mot bloggande, det är något ”unga” ägnar sig åt. Men vem säger att det är så? Ingen. Utan det är en fördom vi har. Där lyckades jag ta hål på den bubblan också. Nöjd? Ja.

Men så kommer man till en punkt där allting tar slut.

Maj 2012. Slipsens har vuxit till något stort som många känner till. Läsare har kommit och gått. Mitt skrivande har utvecklats, men tiden för att blogga har börjat sina ut i andra projekt och bloggandet har blivit till ett ”måste” istället för något roligt. Sedan den dagen allt började 2007, fem år, har jag varje dag tänkt i blogg där jag hela tiden ska ha något att skriva. En tankeprocess som tar mycket på krafterna. Och jag vet, en lösning skulle vara att dra ner på bloggandet men eftersom jag är en person som vill göra det fullt ut eller inte alls blir detta en lösning. Man kan se det som en liten paus om man vill för jag kommer säkerligen tillbaka någon gång, men det är också slutet.

Tack till alla er som följt min blogg under alla dessa år, ni som hjälpt till att bygga slipsens till vad det blivit. Även om det tar slut här kommer jag säkerligen fortsätta med andra intressanta projekt.

Minns ni detta?

Det plingar till. Du har skrivit något, och jag vet inte om jag vill se. Hjärtat slår jättejättefort och jag hör Kristian Matsson sjunga just enough dark to see, how you’re the light over me. Och just nu, när allt är lite för mörkt och lite för tufft, är den allt. För när allt gör ont är du bättre än alla plåster i hela världen.

Men det vet du inte. Och det kommer du aldrig, aldrig att få veta. Åh, om du bara visste hur fånigt glad jag är varje gång du frågar hur jag mår, vad jag gör, vilket väder det är hos mig. Jag vill tro att du verkligen vill veta för att jag spelar någon roll, men så är det inte. Så är det aldrig. Om du bara visste hur ofta jag tänker på dig. Och om du visste, skulle jag ens få tänka, mitt bland solsken, blommor och fjärilar, att ingenting är bra om jag inte får hålla din hand?

Vi skriver lite till, lite om väder, lite om hockey, om att det snart är sommar och du ska göra så mycket roligt. Med vem, vill jag undra. Med vem ska du göra allt det där roliga med, vem ska du dela sommarkvällarna med? Men istället skriver mina fingrar vad kul, det låter så roligt, hoppas du får en fin sommar. Som om du vore vem som helst. Som om jag inte brydde mig.

Men jag bryr mig. Jag bryr mig mer än jag någonsin brytt mig om någonting. Distans är min enda chans att rädda det ömtåliga hjärtat men ändå knappar mina fingrar in hur är det med dig? fast jag inte vet om jag vill veta. Jag vill inte att du är lycklig utan mig men jag vill heller inte att du är ledsen för det förtjänar du inte. Du förtjänar mig. Du förtjänar att få krama min hand när allt gör ont och du förtjänar att få vara aslycklig i min famn. Förlåt.

Jag fortsätter skriva bara för att få höra något som känns utan att kännas på riktigt, för jag vill inte falla för dig om du inte vill falla för mig. Men det är så jävla svårt att inte bli kär i dig innan jag vet om du kommer bli kär i mig, du är så himla lätt att falla för. Och om jag bara vore tretton och inte visste något annat än dåliga fyllor, smärtsamma poptexter och dåliga hårdagar så hade jag trott att du hade fallit för mig med.

Men jag vet att att du inte har det. För det vi har är på låtsas, det är ingenting som kan spränga några världar. Det är på lek, det här. Kär. Lek. Och även om jag älskar sönder den här leken så är det inte på riktigt och du är inte min. Du är inte en sån som vill ha mig när allt är på riktigt. Vi är helt enkelt inte såna som i slutet får varann.

Fast jag vill ha dig. Varenda cell i min kropp vill att du ska vänta på mig som jag väntar på dig. För jag kanske inte är allt du drömt om och du kommer säkert träffa någon bättre sen, men jag kommer aldrig någonsin svika dig. Och jag kanske inte är det vackraste du sett, men jag finns alltid här när det blåser. Jag vet att du säkert vill ha någon annan. Jag vet det. Förlåt.

Men om du vill ha mig, nu kan du få mig så jävla lätt.

Skrivet av Therese

Tiden börjar bli knappare. Svårare att få ihop allt som ska hinnas med, och inget är sig längre likt. Ingenting är längre så som det en gång var utan allt är förändrat och den känslan är inte alls bra. Någonstans där var jag också på väg att tappa bort mig själv. Glömma bort alla saker som jag en gång stod för, allt det jag ställde mig bakom som en självklar del av mitt liv. Min identitet var på god väg att försvinna. Har alltid kunnat lita på mitt inre, min drivkraft har tagit mig framåt. Men ingenting var längre så som det hade varit. De där sakerna som tidigare var livsviktiga för mig har inte samma betydelse.

Anledningen till varför jag är här var borta. Vinden hade kommit och tagit de där idéerna som tagit mig så här långt. En rädsla började komma till mig, en rädsla för att någonting stort var på väg att ske.

Precis innan allt höll på att falla reste jag mig. Tog tag i de där sakerna som jag älskar, de där småsakerna som gjort att min drivkraft bara växt för varje dag. Det sägs att bakom varje uppförsbacke väntar ett stup. Jag hann precis bromsa framför stupet innan allt föll och du kan nu gå din väg. Nu ska jag fånga livet. Fånga drivkraften och hitta tillbaka till passionen som tog mig hit.

Idag har vi haft besök ute på landet av Melker. Mamma håller på med sin sista uppgift i hennes datakurs, denna gång går det ut på att hon ska göra en film av något slag. Hon bestämde sig för att göra en film med Melker där han ska baka och därför var han här hos oss hela dagen. Självklart var även jag med och lekte lite – för man har ju självklart sitt barnasinne kvar. Kvällen blir lugn för min del, ska väl hjälpa till med den där uppgiften. Usch har mardrömmar! Samtidigt sitter jag och tittar på fotboll varvat med SVT ”Inför dopet av Estelle” med förträffliga Ebba von Sydow. Mycket trevlig avslutning på fredagen helt klart!

Läs gärna min artikel om crossnature:

Slipsens tips avsnitt ett:

När det kommer till intervallträning finns det en mängd olika upplägg som går att använda sig av. Jag försöker att variera så mycket som det går bara för att kroppen inte ska vänja sig vid en typ av intervall, då finns risk att man enbart går på ”rutin” i sin löpning. Nedan har jag listat några av de intervaller jag brukar ha med i min träning.

Korta intervaller
För att få upp lite fart i löpning eller snabbt komma in i andra andning är korta intervaller perfekta. Det är också en bra grund för att kunna gå vidare till långa intervaller i en senare del av din träning. Genom att bara lägga in dessa intervaller kommer du in i flåset det gör också att korta intervaller fungerar utmärkt som en del i uppvärmningen för att sedan gå vidare till längre intervaller, men det är ingenting man måste göra. Det går också lägga in dessa under ett distanspass för att få upp flåset lite extra och chocka kroppen lite.
Formell: 10*30sek:30sek
Innebär: Du springer fort i 30 sekunder, dock inte ditt snabbaste utan jobba mycket med att hitta ett tempo som du orkar hålla genom 10 intervaller. Efter att ha sprungit fort 30 sekunder är det vila/jogg i 30 sekunder. Upprepa detta 10 gånger. Totalt blir det 5 minuter löpning i högt tempo.

Medel intervaller
För att få upp din mjölksyratröskel som gör att du orkar slå ifrån dig mjölksyran i kroppen bör du jobba med dessa intervaller. Här är vilan hälften av arbetet vilket gör att du under intervallen kommer känna dig lätt och pigg, men det jobbiga kommer under vilan som är så pass kort att du hela tiden får kämpa. När du jobbar på detta sätt kommer du i slutet också springa med mjölksyra i benen men du kommer också för varje pass bygga upp en styrka som gör att du klarar av att hålla borta mjölksyran.
Formell: 7*1min:30sek
Innebär: I dessa intervaller är det 1 minut där du springer i högt tempo, men inte för snabbat heller utan du ska hitta ett skönt flyt som du kan hålla genom hela passet. Det viktiga är att hitta ett tempo som passar för just dig men våga också släppa upp kroppen så du får kämpa lite. Du vilar 30 sekunder alternativt joggar mellan varje intervall. Upprepa detta 7 gånger. Totalt blir det 7 minuter löpning i högt tempo.

Långa intervaller
Egentligen är det helt fel att kalla dessa intervaller för långa, men jämfört med tidigare i detta inlägg är det här sista steget som du kommer till. När du har kommit så pass långt i din träning och kan känna av vilken fart som passar för dig kan du också ta steget upp där du jobbar med högre fart under en längre tid, där du dessutom jobbar upp din mjölksyratröskel men inte så pass mycket som i tidigare intervaller (medel intervaller) där vilan är kortare. Här handlar mycket om att hitta in i rätt tempo som du kan ligga i under 2 minuter.
Formell: 10*2min:1min
Innebär: Här har vi kommit så pass långt i träningen med intervaller att du vet vilket tempo som är lagom i 1 minut, då dubblar vi tiden till 2 minuter och nu gäller det att lägga till ett starkt psyke samt lyssna på kroppen. Du springer i högt tempo 2 minuter för att sedan vila/jogga i 1 minut. Detta upprepar du 10 gånger. Detta blir totalt 20 minuter löpning i högt tempo.

Efter några timmars jobb är jag hemma igen, hann se slutet av matchen Malmö-Elfsborg och nu laddar jag upp för Sveriges match i VM. Men ärligt talat tycker jag det är lite tråkigt att hockey-VM är varje år. Dessutom denna tidpunkt på året för hur många är det som följer alla matcher egentligen. I maj ska hockeysäsongen vara över, men jag ska inte vara bitter över detta nu. Kul att det är VM i Sverige och Finland. Även om publikintresset varit svagt under många matcher lär det vara ett fullsatt Globen i kväll mot Tjeckien. Nu börjar VM på riktigt – vinna eller försvinna.

**Slovakien slog ut Kanada. En riktig skräll och jag kan bara gratulera Slovakien som nu är framme i semifinal – stort av dem att slå Kanada. Går Sverige vidare lär det bli tufft mot Slovakien som nu är en het guldkandidat. **

 *** Tack Malmö FF för ni håller liv i Allsvenskan genom att slå Elfsborg. ***

**** Vilken fin avslutning för Finland i sin kvartsfinal mot USA. Med 8 sekunder kvar avgjorde man matchen. Helt otroligt! ****

***** Sport är underbart. Ta bara helgen där Manchester City vände och vann. Händer bara i sport *****

God förmiddag!

Så var jag hemma i Norrköping, igen, efter en riktigt lång vecka på Kaggeholm. Eller inte. Dagarna gick otroligt fort men jag har också hunnit med allt som skulle göras innan vi har deadline för alla texter på fredag. Känns riktigt skönt. I dag väntar ett nytt pass på NT Sporten, ska bli riktigt kul att göra ”comeback” i dagstidningsvärlden efter att ha provat på magasinvärlden lite. Där någonstans kommer jag stå sedan nästa vår inför långpraktiken och tänka var jag skulle vilja vara. Magasin är kul på sitt sätt men det är också en tuff bransch, kanske bättre att vara på en lokaltidning i tre månader. Men det får jag ta då. Man ska leva i nuet.

Stämningen på sporten i dag lär vara lite dämpad, eller så är det tvärtom, IFK Norrköping åkte på en rejäl förlust i går med hela 6-0 (!) borta mot Häcken. Riktigt pinsamt egentligen skulle jag inte vilja skriva om det här på bloggen. Men man måste ju stå upp även i motgång, nu är det bara att ta nya tag för på söndag väntar en ny bortamatch då mot AIK som inte förlorat på hela säsongen. Lär inte bli speciellt lätt för IFK då heller. Hade gärna velat gå på den matchen då det äntligen är i Stockholm, men var är jag då? Jo, i Norrköping. Typiskt. På sista tiden har det blivit väldigt mycket resande runt om i landet. Förra helgen var jag i Göteborg på Göteborgsvarvet. Helgen innan det Trosa och Norrköping på en roadtrip med Malin. Och helgen innan det blev det en dagsutflykt till Örebro för lite fotboll. Att resa har blivit lite av min favoritsysselsättning skulle man kunna säga.

Att vara hemma i Norrköping, och på landet hos mamma och pappa, är riktigt skönt faktiskt. Bara ta det lugnt och njuta även om det är mycket inplanerat. Som ni kanske förstått av vissa inlägg börjar också tiden med Slipsens gå mot sitt slut, men det ska jag berätta mer om i ett senare inlägg.

Ha nu en bra torsdag!