Under denna vecka har tvrutan fyllts av cupcakes i regnbågens färger, perfekt skurna pommes frites, maträtter som får munnen att vattnas och maträtter som man aldrig skulle tänka sig att lägga upp på en tallrik och servera. Jag skriver såklart om den nya säsongen av Sveriges Mästerkock. Nu börjar den andra säsongen av förra årets succéprogram och jag har höga förhoppningar.

Jag som är en riktig mat-tvnörd sitter bänkad så snart det står ordet mat i tvtablån och när det är en svensk tävling i bästa Gordon Ramsaystil kan det inte bli dåligt. Jag njuter av vartenda tävlingsmoment och undrar vad jag själv hade valt att laga i en sådan tävling. Jag undrar hur långt jag hade kommit. Att få delta i en tävling som Sveriges Mästerkock hade varit en dröm, om det funnits en motsvarighet inom konditori och bak. Jag kanske inte är Sveriges bästa amatörkonditor, jag kanske inte hade vunnit men jag hade gett allt vad jag förmår och kan.

Jag hade njutit av att få gå in i ett skafferi fullt med råvaror. Rader med hyllor av choklad, nötter, socker, hushållsfärger, marsipan och allt annat man kan tänka sig i sina drömmars skafferi. Att sedan få gå ut och baka, mixa, vispa och smälta i de senaste köksmaskinerna. Garnera och lägga upp på det finaste porslinet. Sedan gå fram till juryn för bedömning, ett fruktat moment men ett mycket viktigt sådant. Juryn hade ersatts av Sveriges främsta inom Konditori och bageri. Tv-kocken Per Morberg hade fått ge plats åt en minst lika folkkär Leila Lindholm. Matguden Leif Mannerström hade byts ut till konditorernas motsvarighet, Jan Hedh. Den unga och framgångsrika Marcus Aujulay ersätts av bagarnas Johan Sörberg. En sådan tävling hade varit det ultimata att ställa upp i och jag vet många med mig som hade passat in.

Liksom skafferiets stora utbud är förutsättningarna stora, bara fantasin och modet kan sätta gränserna i en tävling som Sveriges Mästerkock eller Sveriges Mästerkonditor.

Skrivet av Eleonore