Det är fredag och nästsista veckan för panelen som sitter just, en rolig uppgift som de har haft som fortsätter även nästa vecka. Precis som förra veckan har de haft lite att bita i men här kommer deras svar precis som varje fredag. Har du kanske funderat på att vara med i panelen? Säg till mig då! Eventuellt blir det livesändning imorgon då jag lottar fram en ny panel men vi får se… Annars blir det nästa vecka. Här är deras svar!

Sofias svar

1. Under veckan kom nyheten att ett par i Israel till Likes efter Facebook. Vad skulle du vilja döpa dina barn till och din åsikt kring detta?
- Jag vill faktiskt inte ens tänka på barn just nu. Jag är ganska emot barn. Har alltid haft svårt för mindre personer eftersom att jag faktiskt bara blir irriterad när de inte förstår och jag vet inte heller hur man ska hantera de. Men när jag var mindre minns jag att mina barn skulle heta Aladin och Jasmine, bara för att de var mina idoler inom musiken!

2. I helgen är det Göteborgsvarvet som slår nya rekord. Vad tror du det är som gör att så många tränar och motionerar numera?
- De vill ha en bra kropp, de är ju otroligt viktigt i världen idag att man ska vara smal o fit for fight, eller det är iaf så jag har tolkat de hela. Det går ju banta loss program hela tiden känns det som. Folk vill se fräscha ut inför killar och tjejerna osv. Jag har faktiskt ingen aning jag själv har fobi för tjockisar (inge illa menat) har mest problem med att jag själv verkligen inte får bli fet. Så anledningen till att jag tränar är framförallt för min skull. Vill aldrig stå i spegeln o vara missnöjd med min kropp om man säger så. De skulle göra att jag skulle få sån ångest.

3. Nu har du chansen att tipsa mina läsare om bra musik. Vad lyssnar du mycket på just nu?
- Åååh jag lyssnar på ALLT, verkligen ALLT förutom Jazz, blues och dansbandsmusik. Jag har olika tider då jag lyssnar på olika musik. Just nu är jag inne i en rapp tid. Lyssnat på miick3 och felix på youtube som är vänner till mig. Mina nära vänner (sebbe o jontiis) musik som de har skickat till mig, har även lagt upp några videos på deras låtar och en låt som vi alla tre gjort tillsammans. Riktigt nöjd med den, o de döpte den till lejon med haha Men sen 2007 har The Ark varit mina absoluta favoriter o jag är grovt ledsen över att de ska sluta. The ark = piggar upp en om man är nere med sina låtar om att alla är bra, att man ska ta vara på dagen osv. Disturbed = Taggar en till 100 och man får verkligen ur all ilska genom att lyssna på de.  Sonic Syndicate är också ett band jag lyssnar på när jag känner mig arg, besviken och rädd. För deras låtar ger mig mod precis som The Ark. Rapp musiken = lyssnar jag på när jag är lite nere o känner att jag behöver höra låtar där jag känner igen mig i.. Sen skriver jag gärna egna texter för att få ut allt med något skönt beat i bakrunden. Britney spears nya platta = är en grym party platta om ni frågar mig, även om hon inte är lika bra som förr. Alltså jag skulle kunna hålla i evigheters evigheter med detta så jag slutar här. Musik är det jag levt för sen jag var 5 år så jag kan en del nu…

4. Finns det någon nyhet under veckan som har fått dig att rynka på näsan?
- Faktiskt. Det går någon nyhet om en gammal gubbe som gaggar om att jorden ska gå under nu på lördag kring 18.00 av en fet jordbävning. Tror inte ett dugg på de men vi får väl se vad som händer. Han anser att det är så det står i bibeln o att de har starka bevis. Att gud bara gav oss människor 7000år att leva… Hmm näe? Det tror inte jag.

5. Hur skulle du vilja beskriva en riktigt bra vän?
- En riktigt bra vän lyssnar när man behöver prata. En riktigt bra vän ger och tar lika mycket. Den tänker på sig själv lika mycket som den tänker på sin vän. Man ska ha typ samma intresse för att kemin ska fungera lite bättre. Kunna prata om allt o lita på att de inte sägs vidare. Man ska kunna skratta åt skämt, kunna känna sig bekväm o känna sig trygg. En bra vän lyssnar till punkt och bryr sig och avbryter inte. En bra vän finns när man behöver de som mest och sticker inte när de tycker att de börjar gå för långt. Utan de står där hela vägen ut som stöd till personen som behöver hjälpen. Erbjuder hjälp o visar att den finns. Ger en värme, kärlek och trygghet som kanske ingen annan kan.

Mayas svar

1. Under veckan kom nyheten att ett par i Israel till Likes efter Facebook. Vad skulle du vilja döpa dina barn till och din åsikt kring detta?
- Det är ju en smaksak men jag skulle aldrig kunna döpa mina barn till Facebook! Det har blivit en trend att ge sitt barn konstiga namn bara för att lixom, jag skulle aldrig vilja göra det. Om jag någonsin får barn så kommer de att heta antingen Adrian, Henrik, Elsa, Ingrid osv…

2. I helgen är det Göteborgsvarvet som slår nya rekord. Vad tror du det är som gör att så många tränar och motionerar numera?
- Ingen aning, ett långvarigt nyårslöfte? =)

3. Nu har du chansen att tipsa mina läsare om bra musik. Vad lyssnar du mycket på just nu?
- Just nu lyssnar ganska mycket på Jens Lekman, Håkan Hellström, The Though Alliance, Adrian Lux… Carl Norén. Här är min spotify lista som jag kallar för: Snygg-Musik Måste uppdatera listan lite.

4. Finns det någon nyhet under veckan som har fått dig att rynka på näsan?
- Hmmm… jag rynkar näsan åt aftonbladets och expressens löpsedlar varenda vecka… räknas det?

5. Hur skulle du vilja beskriva en riktigt bra vän?
- Oj sicken svår fråga, en bra vän är en vän som alltid kommer att finnas där för en som man kan ringa mitt i natten om det är något. Någon som bryr sig och får en att må bra, det behöver inte vara någon som man umgås med varje dag. Det är skillnad mellan vänskap och vänskap. Jag har en riktig bra vän som jag inte brukar umgås med så ofta pga tiden osv men det har inte påverkat oss, när vi ses(oftast ses vi en eller två gånger om året), aja när vi ses så känns det som att det var igår vi sågs…. äkta vänskap borde alla ha, men tyvärr så fungerar det inte med alla.

————————————————————————————————————————————————————————————————————————

Oskars svar

1. Under veckan kom nyheten att ett par i Israel till Likes efter Facebook. Vad skulle du vilja döpa dina barn till och din åsikt kring detta?
- Ja, folk får väll döpa barn till vad de vill men man kanske ska tänka efter innan man gör sitt barn till ett offer för mobbing?!? Nja kanske lite hårt men namnen följer ju med hela livet. Jag vet inte riktigt om jag är en lämplig förälder så OM jag skaffar barn så blir det väll något familjenamn eller annat trevligt namn. Själv döpt efter mitt humör… Haha

2. I helgen är det Göteborgsvarvet som slår nya rekord. Vad tror du det är som gör att så många tränar och motionerar numera?
- Vi är väll inne i en trend där det är accepterat att motionera. Vi har också blivit mer medvetna om vår kropp och liv och vill vara hälsosamma och må bra. Sedan är ett annat argument att media påverkar oss hur vi ska se ut och vad vi ska göra. Vi är utseende fixerade är nog det jag vill få fram!

3. Nu har du chansen att tipsa mina läsare om bra musik. Vad lyssnar du mycket på just nu?
- Jag är en sucker för East FM på radio för tillfället, på när jag jobbar och är i bilen. Så blir mycket populärmusik och några framtida sommarplågor som ekar ut. Vill man veta mer exakt får man kika in på min playlist på spotify!

4. Finns det någon nyhet under veckan som har fått dig att rynka på näsan?
- Fyllesvinen i Finland, (själv halvfinne) när Finska Hockeylandslaget kliver av planet i Helsingfors efter att ha vunnit VM guld i Hockey är så fulla att de snubblar och ramlar över bucklan är svårt att överträffa! hysteriskt roligt! Men nu är moralpredikarna framme och debatterar att sport och alkohol inte hör ihop. Men kul var det!

5. Hur skulle du vilja beskriva en riktigt bra vän?
- En person som alltid finns där och ställer upp oavsett vad det är och vad som hänt i dåtid, nutid eller framtid.

Då var jag hemma igen efter en trevlig fika på stan tillsammans med Oskar och hans flickvän, Emmelina. Hoppas bara att jag stavade rätt nu. Haft en skön dag så långt, lämnade även in min löparklocka som inte fungerat på ett bra tag. Nu är den redo för morgondagen precis som jag. Då undrar ni säkert vad som händer imorgon…

… Självklart är det Göteborgsvarvet som står på schemat imorgon vilket ska bli riktigt kul. Alla ni i Göteborg får gärna heja på mig! Nu ska jag göra lite god paj dels en matpaj, ost och skinka, samt en rabarberpaj. Gäller att njuta dag innan. Senare kommer även panelen uppe. Hoppas ni också haft en bra dag!

Kanske är lite märkligt att kolla på höst- och vinterkläder nu när det enda vi längtar efter är sommarvärme och tunnare kläder. Tycker ändå det såg så pass bra ut och väl värt att visa. Jag gillar verkligen den bredrandiga tröjan med vid rund hals. Och det märks att byxtrenden med längre gren, lösare upptill och smalare nertill håller i sig. Det är snyggt. Och känns avslappnat. Dessutom grå ullkavaj, har jag alltid gillat. Ser lovande ut när sommaren sen tar slut!

Må gott, hälsar
Kalle Nilsson

Veckan bara springer förbi. Idag ska jag njuta av dagen och bara ladda inför morgondagens Göteborgsvarv, det gör jag bäst med att hitta på något kul och äta något gott. Försöka få en smak av sommarens goda smaker!

Denna vecka får ni träffa en tjej som förändrat hela sitt liv som idag består av ångest, stress och press över maten. Allting började januari 2009 då hon gick ner 12 kg på ett halvår, efter detta har ingenting varit sig likt. Nu kämpar hon för att komma tillbaka dit hon var då, något som påverkar henne oerhört mycket. Något hon skriver om på sin blogg, ni har säkert besökt den utan att kanske reflektera över innehållet. Nu får ni chansen att veta mer om livet med ätstörning här på min blogg.

Hur länge har du lidit av anorexia?
- Jag kan inte påstå att jag har anorexia då min vikt egentligen är normal. Jag skulle snarare säga att jag har ätstörning UNS (utan närmare specifikation). Det började för ett par år sedan när jag helt oskyldigt gick ner 12 kg på ett halvår. Jag tränade varje dag och åt otroligt nyttigt. Jag hade levt utan godis i ett halvår när en kompis bjöd mig och då började helvetet. Jag gick upp i vikt, ganska mycket också. Nu kämpar jag återigen för att gå ner de här kilona!

Har du fått någon hjälp?
- Jag har sökt hjälp och har precis fått en kallelse dit. Annars har jag fått hjälp av stöttande vänner!

På din blogg skriver du om detta, bygger det inte på hetsen till att banta?
- Jag tror absolut att det kan bygga upp en så kallad vikt hets. Men jag gör det för min skull, och för andra som också vill gå ner i vikt. Jag vill hjälpa andra att få en motivation till att gå ner i vikt om man så gärna vill det. Däremot vill jag gärna uppmana fler att söka hjälp. Att söka hjälp innebär inte att de kommer se till att du går upp 10 kg (är du underviktig är troligtvis målet att du ska gå upp i vikt…). Det kan istället hjälpa dig att inte ha en rädsla för mat, att slippa få ångest för minsta lilla som du stoppar i dig. Man kan gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt, det vet jag. Och det kan du lära dig om du söker hjälp!

Varför skriver du om detta på din blogg?
- Jag skriver om det här i min blogg för att det är vad som tar över mitt liv. Mat, ångest, kalorier, träning. Jag har dragit igång en vikttävling, som ska peppa först och främst mig själv men även andra. Vi ska göra det tillsammans och motivera och peppa varandra!

Vad var det som gjorde att du tränade så mycket? Höll du på med någon sport?
- Jag började gå promenader, väldigt mycket. Jag gick ut och gick jämt! Sedan gick jag på grupp-träningspass också. Det var även då jag började med dans, men jag vet inte om det påverkade så mycket. Dansen gjorde nog mer att jag fick större press på mig vad gäller min kropp. Men anledningen till varför jag tränade så mycket var att jag mådde bra av det. Jag mådde inte bra om jag inte fick röra på mig.

Har du fått någon diagnos på din sjukdom?
- Jag har inte någon specifik ätstörning, det är inte precis så att jag är en sann bulimiker. Jag äter runt 300 kcal per dag, får ångest när jag äter, kan spy upp maten ibland, men jag är inte underviktig… Det är inte normalt att äta så lite, detta skulle lätt kunna vara intaget för en måltid.

Har det alltid varit så att du ätit lite eller är det sedan 2009?
- Nej 2009 åt jag normalt, då åt jag nyttigt och minst 4 mål per dag, oftast 5. Jag åt väldigt mycket frukt, när jag kom hem från skolan kunde jag äta en halv honungsmelon.

Du har en tävling på din blogg där folk kan gå ner i vikt tillsammans. Vad har du fått för reaktioner kring detta?
- Jag har bara fått positiva reaktioner kring tävlingen. Det är fler och fler som vill vara med, alla i olika längder och med olika vikter. Jag tycker att det är jätteroligt att så många vill vara med och kämpa tillsammans. Alla verkar vara hur peppade som helst. Det folk skrivit till mig är att det motiverar dem otroligt mycket.

Hur känns det inför att få hjälp med din vikt?
- Jag tycker att det känns bra, men läskigt. Det är ju inte riktigt vikten jag vill ha hjälp med, det klarar jag själv. Det är tankarna och ångesten som jag vill ha hjälp med. Jag tror att jag automatiskt kommer gå ner i vikt när mat inte längre upptar all min tid.

På vilket sätt påverkar detta din vardag?
- Jag har märkt att jag ibland kan vara lite frånvarande och har svårt att koncentrera mig, det är det jobbigaste. Jag har även varit riktigt dålig i skolan och haft en väldigt hög frånvaro detta året. Ibland måste jag ljuga om att jag ätit eller kasta mat när ingen ser.

Kan du se träningen som en terapi till att må bra alltså?
- Ja det kan jag. Mår man inte bra är det bara att ta en promenad, det hjälper ganska mycket.

Vad var det som gjorde att du började gå ner då? Mådde du inte bra?
- Det var känslan av att vara smal som lockade.’

Hur länge har du haft din blogg?
- Denna blogg skapade jag den 23/4-11. Jag har tidigare haft andra bloggar, både personliga och anonyma bloggar. Den blogg jag har nu är anonym då jag inte vill gå ut med min identitet än.

Har du alltid haft ångest tankar?
- Nej det har jag inte. De har kommit extra mycket sedan jag gick upp i vikt efter viktnedgången. Jag visste att jag kunde så mycket bättre, det hade jag ju bevis på när jag gått ner så mycket. Men det gjorde istället att jag gick upp mer i vikt…

När insåg du att allt hade gått för långt?
- Det var inte jag som insåg det, utan en vän. Jag berättade om att det gick dåligt i skolan och hon frågade mig om en del saker. Jag berättade för henne om hur jag tänkte och kände, att jag hatade min kropp och att jag bara ville vara så smal som jag var förut. Sedan hörde jag av mig till henne väldigt ofta när jag hade ångest, inte åt, när jag spydde, när jag mådde dåligt. Jag hade aldrig kommit på själv att jag har en ätstörning.

Men för dig blev träningen som ett gift till slut?
- Ja det kan man säga.

När du väl blev smal, hur tänkte du då? Ville du bli smalare?
- Jag var nöjd med min kropp när gått ner 12 kg men jag ville bli smalare. Faktiskt inte mycket smalare men ett par kilon lättare åtminstone. Mitt ideal är inte att vara ett benrangel, det tycker jag inte är snyggt. Det finns så många som har lagom med muskler som jag beundrar och har som förebilder. Kenza tycker jag är så jäkla snygg och det är en sådan kropp jag vill ha!

Känner du dig redo att avslöja din identitet nu alltså i din blogg? På vilket sätt vill du hjälpa andra?
- Nej jag vill inte avslöja min identitet. Jag tror inte att jag någonsin kommer göra det. De som jag berättat för om min ätstörning vet om det av en speciell anledning. Andra som inte vet om det har inget med det att göra. Jag vill hjälpa andra att börja älska sina kroppar. Bland annat genom att ge motivation till att gå ner i vikt, börja träna och äta rätt. Jag vill även att de som lider av en ätstörning ska förstå att det är viktigt att söka hjälp. Det är inte för sent!

Du måste vara evigt tacksam mot din vän som insåg detta åt dig?
- Det är jag verkligen men det har också triggat igång mig lite. När några vet om att man har en ätstörning så vill man bevisa vad man är kapabel till. Jag vill ju verkligen gå ner i vikt mer än någonsin och visa vad jag kan göra. Ett par andra vänner fick mig att söka hjälp och de är jättestolta över mig, att jag kan prata om min ätstörning och att jag är medveten om mina problem, och att jag tog tag i det och skickade in egenanmälan. Det är ett stort steg att skicka in en anmälan till en ätstörningsenhet och bestämma sig för att gå dit när man får en kallelse. I min situation är det förmodligen att söka hjälp det största steget man kan ta.

Hur ser du på framtiden från där du är idag?
- I framtiden vill jag vara frisk, slippa tänka på allt det här och njuta av mitt fantastiska liv. Jag har så stora mål och planer som jag vill klara av, men det kommer jag inte göra om jag fortsätter så här. Jag har mål inom dansen, men man orkar inte lika mycket fysiskt av att leva så här så jag måste bli frisk för att klara av allt jag vill.

Vad har du för drömmar i framtiden?
- Jag vill inte avslöja för mycket. Men min största dröm är att gå långt inom tävlingsdans. En annan dröm är att bara kunna njuta av mitt liv…

När börjar du din behandling mot ett friskare liv?
- Jag börjar denna resa under veckan. Jag kommer att berätta mer om behandlingen i min blogg när vi satt igång.

Jag undrar lite över den där tävlingen du har, bygger inte den på ett hets?
- Jag tror att det mest motiverar andra. Men det finns de som gått ur tävlingen för att de känner att de inte klarar av pressen. Självklart skulle jag mer än gärna ta bort en del från tävlingen, de som har ett bmi under 18. En del av de som är med har ett högt bmi och då tycker jag att tävlingen är bra för dem. Det är ju inte hälsosamt att ha ett bmi över 25!

Men för dem med lågt bmi då?
- De borde få hjälp med sin ätstörning och även om de inte får vara med i tävlingen, så kommer de fortsätta att gå ner i vikt och tänka på mat, träning och kalorier – trots att de inte behöver det.

Tycker du att vi har sjuka ideal i samhället idag?
- Ja jag tycker att idealen i samhället är helt fel. Jag tycker inte att idealen ska vara att väga 40-50 kg och se ut som ett benrangel. Media påverkar nog väldigt mycket i den här frågan och det tycker jag är fel. Vi är faktiskt kvinnor och det är naturligt att ha former, därför strävar jag efter en hälsosam vikt på ca 56-58 kg. Det är sjukt snyggt med former! Ta bara Kenza som exempel, hur snygg är inte hon trots att hon inte väger 40 kg? Om jag ska vara helt ärlig äcklas jag av att se benrangel… Det ser omänskligt ut och jag älskar att ha bröst och former, trots att jag såklart vill ner i vikt.

Läs hennes blogg här.

Bjuder återigen på en outfit som jag hann ta imorse när det ändå blivit lite struligt eftersom jag aldrig fick gå till tandläkaren. Hann även med att slänga ihop en paj som jag ska avnjuta under kvällen, så nu får ni komma med era kommentarer på dagens outfit. Senare under dagen kommer ni kunna läsa en riktigt bra intervju här på bloggen, precis som varje torsdag. Nu måste jag rusa iväg på möte…

God morgon alla glada läsare! Redan torsdag och veckan bara rullar på som vanligt, plötsligt är det helg igen. Idag är jag också uppe väldigt tidigt, något jag kommer vara de kommande dagarna, för idag bär det av till tandläkaren. Inte roligt om du frågor mig. Jag är inte speciellt orolig för att jag skulle ha några hål eller så eftersom jag aldrig haft det men ändå tycker jag det är jobbigt att gå dit. Det är en speciell känsla att kliva in där i väntrummet och veta att snart, snart är det min tur. Usch tycker verkligen inte om den känslan utan jag vill bara därifrån. Diskuterade tandläkaren med en vän igår och vi kan konstatera att det måste vara ett väldigt bra yrkesval för tänk vad pengar de kan dra in, och som kund har man ju ingen aning om vad ska göra eller om man har hål eller inte. Märkligt det där.

Igår var det återigen lite strul med bloggen märkte jag. Tråkigt. Men jag ska absolut inte säga att jag vantrivs här på scenbloggen trots detta som hände igår. Tvärtom känner jag att detta är min plats där jag kommer stanna kvar som bloggare. Saknar absolut inte tiden på blogg.se för de verkar ha kvar sitt strul fortfarande. Var bara tvungen att kolla in deras startsida och det ser precis likadant ut som tidigare. Alla de som lyfts fram på startsidan verkar ha någon klubb för inbördes beundrare. Kanske jag som har fel men stämmer inte det? Nu kommer jag säkerligen få äta upp mitt uttalande men detta är något jag tycker och kan stå för sedan får ni tycka vad ni vill. Menar absolut ingenting illa mot någon bara att det är tråkigt när inte nya bloggare som verkligen kämpar aldrig får chansen.

För att knyta ihop detta inlägg vill jag önska alla en fantastiskt bra torsdag med en liten uppmaning, ställ en fråga om träning som jag kan svara på!

Update: Kul att jag gick upp så tidigt för att åka till tandläkaren så är hon sjuk. Typiskt! Då får jag verkligen ta vara på dagen!

Från vänster: 895 kr, 595 kr, 795 kr

Jag fick ett mail från en av mina läsare, Therese, som skrev om utbrändhet och jag kunde inte motstå att lägga upp texten. Riktigt bra text som är oerhört tänkvärd så, här är den lovar att ni kommer älska den. Besök hennes blogg och ge beröm!

—————————————————————————————————————

”Du mååååste hänga med imorgon! Det kommer bli jättekul!”

Tittar i kalendern. Egentligen har jag ju inte tid. Men vad kommer dom tycka om mig då? Stryker plugget och planerar in det i helgen istället, får offra ett par timmars sömn för att bli klar. Egentligen är jag ju klar, men jag är inte nöjd. För att få MVG måste jag anstränga mig mer. Måste plugga. Måste träffa vänner. Måste göra det, måste göra det. Måste. Skynda. Måste, måste, måste… måste… må…st…e…

En fredag i november gick jag in i den berömda väggen. Jag hade alltid tyckt att uttrycket ”gå in i väggen” var så töntigt, hur kunde man inte hinna bromsa innan? Det närmsta jag kunde tänka var när Harry Potter sprang in i väggen på plattformen 9 3/, fast han kom ju ut på andra sidan.

Det gjorde inte jag.

Hela världen snurrade, jag fick en panikångestattack från helvetet och var bombsäker på att jag skulle dö där och då, mitt under historialektionen. Jag trodde mitt liv var över, ringde mamma och grät, åkte hem och la mig under täcket. Där låg jag i en vecka i sträck och sov mestadels. Benen bar mig inte och jag kunde inte koncentrera mig på varken tv, böcker eller radio.

Utmattningsdepression. Jag tittade på det där jädra pappret varje dag i flera månader. Utmattningsdepression, vad är det för ord?! Läkaren sa åt mig att jag var utbränd så det skrek om det, att jag behövde vila från stressen ett bra tag. Helst ett år, om inte mer.

Aldrig i livet, tänkte jag. Inte en chans att det här ska påverka mitt andra år i gymnasiet, jag ska gå kvar vad som än krävs. Och det gjorde jag. Kämpade genom ångestattacker, stress, migrän och depressioner, och gick ut tvåan med toppbetyg. Men jag var fortfarande inte nöjd. Och det gjorde, såklart, att jag blev utbränd igen. Denna gång precis ett år senare.

Det kändes omöjligt när jag råkade ut för precis samma sak igen. Men ju mer jag tänkte på det, ju mer insåg jag hur fel jag gjorde första gången. Jag fokuserade så mycket på att klara av mitt liv trots utbrändheten när jag borde gjort det tack vare den. Idag ser jag på det som en stor erfarenhet som lärt mig att älska mig själv och vara nöjd med det jag gör. För första gången i hela mitt liv kan jag nu säga NEJ med gott samvete, det känns så skönt! Trots att utbrändheten har tagit två år av mitt liv och trots att jag ännu inte är frisk skulle jag aldrig vilja vara utan erfarenheten. Aldrig.

Idag kan jag känna att det är helt okej att inte göra någonting. Man behöver inte prestera hela tiden och kalendern behöver inte vara fullklottrad varje dag. Att bara sitta ute och njuta av solen medan jag hör tonerna av Veronica Maggio är underbart, vissa dagar behöver livet inte vara så komplicerat.

Så snälla söta, underbara människor - ni är fantastiska! Tro aldrig något annat. Hitta er plats i livet och kräv inte saker av er själva ni aldrig skulle kräva av någon annan. Var inte elak mot dig själv för du är det finaste du har.
”Man hinner med nästan hur mycket som helst om man bara inte gör sig någon brådska.”
- Gösta Ekman

Kärlek,

Therese

God morgon onsdag! Började denna dag med att ta en liten sovmorgon, som innebär att jag sov fram till halv nio, väldigt skön start på dagen. Dock har jag fått lite huvudvärk så jag tänkte ge mig ut på en liten promenad nu på förmiddagen för att få lite frisk luft sedan blir det att svara på alla era kommentarer. Häromdagen skrev jag ju lite om en bloggfika här i Norrköping och intresset verkar vara stort för detta, även i Stockholm och Göteborg. Kanske rentav får bli en turné för min del så jag kan träffa er läsare på flera platser i Sverige. Allting måste bara gå att få ihop med mitt sommarjobb. Det ska nog lösa sig på något sätt.

Igår satte jag ihop intervjun som kommer upp imorgon, väldigt intressant läsning, och jag vill bara ge lite fakta innan ni läser den. För det första har den person som är med i intervjun valt att vara anonym, hon är även det på sin blogg. För det andra är de bilderna som är med i intervjun inspirationsbilder som hon har. Det är alltså inga bilder på henne.

Vidare vill jag också tacka en läsare som är helt fantastisk på alla sätt. Hon gjorde min dag igår genom en så fin kommentar. Tack Siri! Även stort tack till Therese som skrivit en riktigt bra inlägg som ni får läsa idag.

Vad ska ni hitta på denna onsdag?