Förra veckan kom ett efterlängtat album, Krunegårds nya, och jag har redan lyssnat sönder vissa låtar. Slutlåten ”På promenaden” är den som tilltalar mig mest, dels för att jag kan känna igen mig i platserna han skriver om men även att han lyckats få ihop en låt som är 5 minuter och bra hela vägen ut. Ungefär så kan man också sammanfatta hans ”Mänsklig värme” som helhet. Ett album som håller från start till slut. Lägg därtill att Kent snart kommer med sitt nya album, de har redan släppt två singlar varav av en av dessa ”999” är det bästa Kent någonsin gjort. Lyssnat på låten många gånger och samma sak här, de har gjort en låt på sju minuter som håller från start till mål. Skulle kunna sluta här med att konstatera en sak ni har räddat min vår men det skulle bara låta tråkigt och konstigt. För det finns så mycket mer som gör min vår till något ljust som jag verkligen ser fram emot.

De senaste veckorna har jag haft en konstig känsla i kroppen, ena dagen har jag svävat fram på molnen för att nästa dag vara allmänt negativ mot allt. Det är inte likt mig att vara så, därför vet jag inte vad det beror på. Men en sak är nog att jag inte riktigt förstått vissa saker som att morfar faktiskt lämnat oss. Samtidigt är allt nytt för mig här uppe på Kaggeholm. Att det går upp och ner hela tiden är jobbigt. Men så är ju livet. Att jag inte heller hunnit träna på hela helgen är en bidragande orsak, det har också spridit sig en förkylning i klassen som nog slagti till mot mig. Allting påverkar mig, precis som det gör för alla.

Vad vill jag komma fram till? Jo, att jag nu tagit mig upp från det där negativa och ser saker med andra ögon och det beror enbart på en sak. När det nu också går mot lov så längtar jag faktiskt inte till det, konstigt nog, utan jag vill vara kvar här på Kaggeholm. Här vill jag göra en sak som jag aldrig gjort förut. Något som jag brukar till att det inte blir av, men denna gång ska jag låta det ske. Vad det är kommer jag inte säga men ni lär få se i framtiden.

Alla vi som trodde att våren hade kommit hade fel om man ska gå till vädret, vintern har kommit tillbaka men det finns ett bra vårtecken. Allsvenskan börjar äntligen igen och redan i helgen har flera matcher spelats. Här på bloggen kommer bevakningen på IFK Norrköping bli stor under säsongen. Det kommer bli inför rapporter, inlägg efter matcherna och eventuellt också krönikor om matcherna eller fotboll överlag. Har längtat hela vintern efter detta och nu är det äntligen dags att sätta bollen i rullning på Nya Parken och det blir tufft direkt i första matchen. På besök kommer Helsingborg som har vunnit allt som går att vinna den senaste tiden. Allsvenskan, svenska cupen och supercupen. Men vad gör väl det, nu handlar det om premiär och de ska inte ha någon lätt match på Nya Parken. Det ska ingen ha under säsongen. Utan det ska vara som IFK Norrköpings borg.

IFK Norrköping som varit sparsamma med att värva inför säsongen genom att också tänka till i sina värvningar. Andreas Johansson har tagit steget in på mittfältet och tillsammans med Astrit Ajdarevic kommer det bli ett intressant år. Jag har skrivit om det tidigare, men värvningen av Johansson är klok och bra. Dels blir det ytterligare en drivkraft och kämparglöd på mitten. Men främst så kan Ajdarevic satsa mer offensivt jämfört med förra säsongen, något som också märkts redan på försäsongen då han gjort flera mål. Han kan helt enkelt fokusera mer på att gå framåt medan Johansson städar i defensiven. Sedan har även backlinjen fått förstärkning i form av Morten Skjönsberg från Stabaek. En rutinerad back som går rakt in i startelvan, bredvid David Wiklander, som imponerat under träningsmatcherna.

Och där tar det slut med nyförvärv som går in i startelvan, men jag skulle vilja påstå att det finns ytterligare ett nyförvärv med på planen. Martin Smedberg–Dalence. Han tar nu steget upp på högermittfältet, ett lyft för hela laget, med hans känsliga fötter lär vi få se många vackra inlägg fram till målchanser. Märkligt nog har många tidningar missat honom helt i bevakningen inför årets säsong. Jag skulle vilja påstå att det är han som är en av de viktigaste spelarna i årets trupp. Fram till för några dagar sedan var jag också orolig över hur de skulle lösa målvaktsfrågan där Abbas Hassan inte sett allt för stabil ut. Därför har de också valt att värva Andreas Lindberg som varit i klubben tidigare, det gör att jag känner mig trygg även där.

Överlag ser det stabilt ut i laget, mycket bättre än förra året då var det osäkra ben som truppen stod på, i år har man värvat smart och klokt. När Helsingborg kommer på besök i kväll lär det bli en tuff match. Ett Helsingborg som vunnit allt som går att vinna kommer få en tuff säsong. Nu vill alla slå dem och läsa sönder deras spel. Den stora frågan är om IFK Norrköping kan göra det. Enligt mig finns det två matchbilder, antingen jobbar IFK Norrköping bra i sitt försvarsspel och gör ett tidigt mål som får Helsingborg stressade. Eller så får Helsingborg en drömstart med tidigt mål för att sedan dra ifrån och vinna med 2–0 eller 3–0. Då lär det inte vara goda minner i Norrköping.

Ett Norrköping som får en tuff start av årets Allsvenska. Först Helsingborg som följs av IFK Göteborg (borta), Elfsborg (borta) och GIF Sundsvall (hemma). Samtidigt är det också en bra matchserie där vi tydligt får se hur laget står sig i årets serie. På hemmaplan är jag säker på att de kommer spela riktigt bra med stort stöd i ryggen. Och det är med glädje jag läste detta citat från tränare Janne Andersson på Svenska fans om publikstödet.

– Det ska bli jätteroligt att komma igång och jag hoppas vi får samma härliga stöd som förra året. Jag har sagt det förut men det är värt att säga igen. Jämfört med Halmstad är det en otrolig skillnad att vara tränare här. Där kände man knappt något stöd alls ibland. Här i Peking andas staden fotboll. Publiken är entusiastisk och stor. Ni betyder oerhört mycket för oss alla som påverkar resultaten. Stödet från läktarna är oerhört viktigt!

Min startelva
Målvakt: Abbas Hassan
Backlinje: Mattias Florén, Morten Skjönsberg, David Wiklander, Bobbie Friberg da Cruz
Mittfält: Christopher Telo, Astrit Ajdarevic, Andreas Johansson, Martin Smedberg–Dalence
Anfall: Shpetim Hasani, Gunnar Thorvaldsson

Mitt tips: 1–0 till IFK Norrköping 

Under hela helgen har jag haft i uppdrag att bevaka repetitionerna inför Melodifestivalen vi ska ha på tisdag. Och jag har tagit det på största allvar. Suttit bänkad framför scenen från tidig morgon till sent på kvällen. Efter att ha hört de nio bidragen som är med väntar nästa uppgift, det svåra, att skriva recension på samtliga och ge betyg på dem. Där ska jag även utse topp tre. När jag tog på mig uppgiften tänkte jag att det inte skulle vara några problem, men så lätt är det inte. Vad jag än tycker och tänker kring låtarna kommer säkert folk tycka emot mig. Hade inte varit några som helst problem egentligen, men nu känner jag alla artister och träffar dem dagligen. Vilket gör saken svårare.

Alltså samma problem som uppstår när jag skriver texter här på bloggen. Då lägger jag bara upp texten utan att egentligen ha koll på vilka som läser. Jämfört med om jag skriver en text som jag sedan ska visa för någon i min bekantskap, då blir det bara nervöst och konstigt. Ungefär så är det just nu även om jag känner att det är en uppgift jag kommer fixa.

När jag har suttit framme vid scenen under helgen har jag fått en känsla av att vara Markus Larsson och följa den stora festivalen. Det är en positiv som gör att jag numera känner att jag någon gång i min karriär skulle vilja bevaka stora festivalen. Tänk allt jobb man måste göra under fem veckor. Intensivt men gud vad kul. Jag kanske redan nu kan kalla mig för festivalens-Markus Larsson. Eller så kallar jag mig för Marcus Åberg, som är mitt namn, men experten på att tycka och tänka. Det kör vi på.

Nu har ni fått se nya inslag på bloggen igen, även om jag slängde in handduken i går så kommer jag fortsätta blogga. Redan i dag är jag på banan igen med flera inlägg saken är den att jag inte haft tid till att skriva de senaste dagarna. Men som jag inledde detta inlägg har det kommit till flera inslag som fått bra bemötande från er. Dels har vi panelen som kommit tillbaka efter några månaders frånvaro. Sedan har jag infört street style på bloggen. Förra gången var det från Götgatan, ska försöka göra det mer på lovet i Norrköping också. Nu blir det också mer bevakning på Allsvenskan i fotboll som rullade igång i helgen. Mycket på gång helt enkelt men ibland handlar det om att prioritera rätt. De senaste dagarna har fokus legat på Schlaget en under nästa vecka har jag lov och då blir det mycket skriva och mycket träning.

Som ni kanske märker går det lite upp och ner med allt just nu, så är det också. Bara göra sitt bästa i allt vilket jag gör och då hamnar ibland bloggen i andra hand. 

Så får det bli för i dag. Har suttit hela helgen och bloggat på www.schlaget.blogg.se där vi skriver om allt inför Melodi12 som är på skolan. Därför hamnar också bloggen här lite i skymundan så jag bestämmer mig för att kasta in handduken… Kommer tillbaka snart så ni ska inte behöva vänta länge men jag behöver det just nu annars blir allt bara dåligt.

Men jag lämnar inte tippning, för i dag är det hockey igen. Nedan är hur jag och Thowe för dagens matcher som ni ser så är det tomt på Thowe då jag inte fått tag på henne…

Thowe: Färjestad–Brynäs ?–? , AIK–Saik

Marcus: Färjestad–Brynäs 3–1, AIK–Saik 4–2

Och hörrni, i morgon är jag tillbaka med ett inlägg också inför IFK Norrköpings allsvenska premiär så det blir ingen långvarig frånvaro. Måste bara få ny energi.

Helgetorp har betytt mycket för mig, på flera sätt. Det var här som jag tillbringade stora delar av mina somrar som lite. Det är här jag bor tillsammans med mina föräldrar sedan några år tillbaka, även om vi renoverat mycket finns mycket minnen som sitter kvar i väggarna. Många och fina minnen från en tid som gått. Alla de där uppesittakvällarna vid jul, gräsklippningen som skulle göras och mycket annat. Men det är främst ett minne som etsat sig fast hos mig.

Sommar och allt är fridfullt ute på landet. Jag är hos min farmor och farfar på besök som många tidigare, alltid en trevlig plats att komma till. Farmor bjuder på bullar som hon nyligen bakat. Troligtvis redan på morgonen. Vid fikat är det som en frizon för mig, då får jag äntligen ta hur mycket oboy jag vill utan att min mamma lägger sig. Mina andra kusiners stora lycka är att få ta läsk men så långt har inte jag kommit än. Istället får jag njuta av ett kallt glas oboy. Inte fel det heller. Jag skojar lite med farmor och säger att det vore gott med nygräddade bullar i morgon när min kompis ska komma och hälsa. Han som är från stan.

I samma ögonblick som jag sagt det får jag en blick från min mamma, känner direkt att det där inte var smart att skoja om. För min farmor tar mig på ord och nästa morgon är det hon som kliver upp extra tidigt för att hinna grädda bullar innan vi kommer över på förmiddagsfika. Det är en känsla av glädje blandat med dåligt samvete som infinner sig hos mig när min kompis kommer på besök. Farmor och farfar tar emot honom med öppna armar. Vi slår oss ner i köket i Helgetorp, huset som numera är mitt hem. När jag skriver detta sitter jag på plats där allting utspelade sig.

Doften av nygräddade bullar var inte ovanlig, tvärtom. Men just denna gång kändes det som att allting var påtvingat. En dålig känsla. Men min farmor visade ingenting utan hon var lika glad som alltid när hon berättade för oss hur hon hade gått upp på morgonen för att göra som jag sagt. Baka bullar till mig och min kompis. När jag ser tillbaka på det i dag förstår jag min mammas blick där vid fikabordet. För min farmor var alltid alla tillagds, lika så min farfar. De två har påverkat mig till den jag är i dag. Eller försöker vara, vill vara lika god som dem.

Helgetorp. Huset som alltid stod öppet för mig. Minns att jag alltid försökte ta mig hit innan jag skulle tävla när jag höll på med friidrott. Som om det var en ritual att alltid försöka ta sig ut på landet, här kunde jag hitta kraft till att prestera bra och lite så är det än i dag. Trots att både farmor och farfar har gått bort finns alla minnen kvar. Alla minnen som förknippas med dem och huset.

Historierna sitter i väggarna och kommer aldrig gå ut. Ibland kan jag själv tänka på vilka minnen som jag kommer lämna efter mig här, för det kommer säkerligen vara så att huset går vidare i generationer. Eller det hoppas jag på. I dag är jag 23 år, fyller 24 år och under hela min uppväxt har denna plats haft en stor betydelse för mig och jag är nog inte ensam om att bära den känslan.

Sommaren börjar närma sig med stora steg. Känns som om det var vinter nyss, vilket det också var, men vi är redan framme i april och var tar tiden vägen? De allra flesta som jag pratat med har också fixat någonstans att jobba i sommar. Men jag står utan sommarjobb än så länge, paniken börjar så smått infinna sig. Alla andra har jobb förutom jag känns det som. Tänk om jag tvingas gå arbetslös en hel sommar. Det är inget alternativ om ni frågar mig. Bara göra allt som krävs för att få ett jobb helt enkelt, om det inte blir något fast får jag gå runt på timmar. Bara jag har någonting att göra annars skulle det bli en tråkig sommar. Dels för att jag inte skulle ha något att göra – med en rastlös själ blir det inget bra. Inte heller med en rastlös kropp som måste hållas igång hela tiden.

Om det nu skulle bli så vet jag en som kommer klättra på väggarna hemma. Jag. Att vara ledig, eller stå utan jobb skulle vara en tråkig situation. Då får jag ta tag i något projekt som jag länge gått och tänkt på. Kanske skriva en bok. Resa runt i Sverige. Eller något annat spännande. Det där med att skriva bok har jag ju också pratat om länge, och när jag i helgen publicerade ett inlägg här på bloggen blev även min mamma chokad över mitt skrivande. ”Den där texten måste du ha tagit någonstans ifrån” blev hennes reaktion. Måste vare ett gott tecken på att hon gillar mitt sätt att skriva på, och det finns fler som gör det. Så kanske kan det vara något. Eller varför inte göra en resa i Sverige där jag träffar olika människor, kanske bloggläsare, och bor hos dem. Något som slutligen blir till ett reportage. Vore också kul att göra.

Om inte någonting dyker upp inför sommaren får det bli att jag gör mitt egna lilla projekt bara för att ha någonting att göra. Kanske har ni några bra tips? 

The Ark gjorde sin sista spelning på Gröna Lund i september och jag var där. Känns stort. Och jag har kommit in i en period där jag lyssnar mycket på dem igen, och vilka låtar de har gjort. Många ger rysningar men det är främst en låt som ger mig gåshud men framförallt glädje. Ni förstår säkert vad jag menar…