EFTER EN HEKTISK HELG är det återigen skönt att gå tillbaka till NT. Sista praktikveckan, går alldeles för fort. Två veckor är lite för kort om ni frågar mig även om jag redan kommit in i det. Känns som att jag faktiskt vuxit in i detta på bara några dagar, med att hela tiden jobba med en ny tidning. Det kan handla om notiser som ska göras. Artiklar som ska skrivas eller enkäter som ska göras. Varje dag ser olika ut, något som jag gillar med att vara just journalist. Om det dyker upp någonting under dagen måste vi självklart göra om det, och lägg därtill att vi åker iväg på matcher nästan varje dag.  Som ni märker är detta något jag brinner för.

Vad har jag gjort i helgen då? Jo, jag var som sagt i Örebro för att bevaka inomhus-SM, främst löpgrenarna eftersom jag skrev för Löpning För Alla. Ni kan gå in på den sidan och läsa mina rapporter från helgen. Var en trevlig helg tillsammans med min gamla tränare, bodde på hotell och allt. Även om det blev nästintill 8 timmar i friidrottshallen och mycket mer jobb därtill med texter, bilder och intervjuer kan vi sammanfatta en bra helg.

Kul att resa runt i landet lite på tävlingar, samtidigt som det känns konstigt att stå på sidan och inte vara den som tävlar. Men, så är det ibland. Nu ska jag inleda veckan med ett distanspass i solen. Hoppas er helg också har varit bra.

I HELGEN VAR JAG ALLTSÅ I ÖREBRO. Det kan ingen ha missat nu, men däremot kan ni ha missat vad jag egentligen gjorde där. Men nu kan ni gå in och läsa vad jag hade för mig där genom att trycka på bilderna nedan.

Rapport från första dagen då 3 000 meter avgjordes:

Andra dagen bjöd på 1 500 meters final, men även 800 meter:

GJORT MÅNGA INTERVJUER NU OCH DET FINNS EN SAK JAG AVSKYR. Alla dessa människor som ska vara snälla, tackar ja sedan blir det inget. Ni vet när man skickar mail, efter att man tillsammans bestämt att göra en intervju över mail, sedan går man och väntar på svaren. Inget kommer. Så skickar man ett nytt mail bara för att vara säker på att tekniken fungerar för man kan aldrig vara säker om allt kommer fram. Men så inser man att båda mailen har gått fram, och istället för att känna sig säker och trygg på att få svar infinner sig istället en känsla av skam. Detta mixat med att man känner sig dum. Men egentligen, om man tänker ett varv till är det personen som faktiskt lovat att svara som ska skämmas. Så är inte känslan.

Denna situation är inte ovanlig, tvärtom. Och varje gång undrar jag varför dessa personer väljer att tacka ja från början, för de måste ju vara medvetna om att det tar lite tid. Eller väldigt lite tid egentligen att svara på lite frågor. Dessa personer bygger upp en förväntning hos mig som ska genomföra intervjun för att sedan slå ner detta torn av förväntning. Efteråt kan jag bara känna en sak, ”gud vilken dryg person”. Men detta ska jag ändra på för det tar bara energi från mig, vilket är onödigt då jag blir irriterad och arg även om jag inte kan påverka situationen för problemet ligger inte hos mig.

Men det jag vill säga till dessa personer som tackar ja till all för att sedan bara skita i att höra av sig så är det bättre att säga nej. Speciellt när ett ja egentligen betyder nja!

1. Var tycker du gränsen går för otrohet?

Malou: Gränsen för otrohet är svårt, alltså det beror helt på hur förhållande är – anser vissa. Personligen anser jag att det ”otrohetsgränsen” är om man typ kysser någon. Skulle jag ha en pojkvän skulle jag inte vara otrogen mot honom.

Zarah: Vid en kyss.

Ellinor: Det är svårt att säga vart gränsen för otrohet går, det beror absolut på hur situationen är. Men så fort man rör någon annan sensuellt räknas det oftast som otrohet.

2. Vad drömmer du om att jobba med i framtiden?

Malou: Jag drömmer om mycket, och har mycket planer. Efter gymnasiet blir det antingen en bartenderutbildning, eller ett fjärdeår på gymnasiet där jag läser kock på sjön, alltså att arbeta som kock på stora båtar. Jag sticker nog annars till USA och arbetar som Au Pair eller till något annat land som volontär. Men mina drömmar är att jobba utomlands – flygvärdinna eller Polis.

Zarah: Vill prova på mycket. Reseledare är något jag verkligen skulle vilja bli inte för pengarna(dålig lön) utan för erfarenheten och upplevelsen. Journalist och fastighetsmäklare är något som också lockar!

Ellinor: Jag vet inte riktigt vad jag vill jobba med, men det ska vara inom mode. Skulle vara kul att jobba på en tidning eller liknande.

3. Har du hört talats om #killgruppen på Twitter? Vad tycker du om initiativet?

Malou: Nej, faktiskt inte!

Zarah: Nej tyvärr, aldrig hört talas om dem.

Ellinor: Nej, har ingen aning om vad det är.

4. Finns det någon fråga du skulle vilja ha? Som du också vet svaret på? 

Malou: En fråga från läsare? Det är alltid kul med frågor, och det är bara att köra på med massvis av frågor!

Zarah: Oj, vilken svår fråga. Måste säga pass.

Ellinor: Till exempel vad tycker ni är viktigast hos en kille, till utseende. Då är mitt svar att han är någorlunda tränad!

– God förmiddag det här är kapten som talar och det är jag som ska ta er nere till varma breddgrader, hördes rösten i högtalarna inne i flygplanet.

Tänk att det gått så långt att jag faktiskt skulle bege mig i väg på det där jag alltid drömt om. På raden framför mig såg jag en kvinna i min egen ålder, en sådan vacker kvinna som jag alltid drömt om. Men jag hade ju bestämt mig för att inte bry mig om det där med kärlek längre. Var ju faktiskt det som gjorde att jag nu satt på planet på väg till en plats långt borta. Bara för att lämna allt och bara hitta ny kraft. Eller som jag brukar säga till mina vänner ”hitta mig själv”. För det var en sådan resa som jag skulle ge mig ut på, utan att någon visste om det.

Utanför fönstret låg fortfarande mörkret kvar. Solen hade börjat kika fram i horisonten men det skulle dröja minst en timme innan det var helt ljust. Eller så ljust som det blir här uppe i Norden. Mörkret var också en av orsakerna till varför jag bestämt mig för att lämna landet. Tänk att kunna vakna upp till solens strålar som letar sig in i sovrummet. En omöjlighet i Sverige. Därför ville jag bort. Och nu var det riktigt nära.

– Hej, är det ledigt här?

Jag hoppade till i flygstolen. Kvinnan som jag sett framför mig hade nu förflyttat sig, hon hade tydligen satt sig på fel plats och skulle nu sitta bredvid mig. Min första tanke var, nej fy fan inte nu. Sätt dig någon annanstans. Men hon hade ju faktiskt bokad plats. Med ett leende slog hon sig ner.

Läs tidigare delar nedan:

Del 1

Del 2

Del 4

SOM NI VET HAR JAG GJORT OM PÅ BLOGGEN. Som en del av detta har jag också tänkt ta hjälp av ER som läser bloggen lite mer. Till och med släppa till så mycket att någon av er få bestämma över bloggen under några dagar, som redaktörer. Jag har valt att kalla det för gäst redaktörer. Har redan pratat med en läsare om detta som skulle förberedda sig för att styra slipsens under en vecka, eller några dagar. Kan vara ett spännande inslag där personen helt får styra över innehållet och jag står utan makt. Samtidigt som det kanske tappar lite av vad en blogg är blir det något nytt som ingen provat tidigare. Lite av det som slipsens ska vara helt enkelt. Lite utöver det vanliga.

Tycker ni att det låter som något spännande? Kanske skulle DU vilja vara först ut i detta? Kontakt mig på min mail eller släng iväg en kommentar. 

Har alltid haft lätt för mig att välja var jag ska. Men nu har jag helt glömt var mitt mål egentligen. Alla dessa valen. Alla dessa frågor. Ville ju bara någonstans, bort från allt som varit. I början hade jag ett självklart mål men nu flyter jag bara med. Satt där vid din sida. Litade på dig och dina ord. Nu har jag tappat alla min tro. Allt har suddats bort. Allt det där jag en gång trodde på. En värld av tomma ord

Att stå i centrum och ta plats. Synas och höras överallt. Där har du mitt riktiga jag men nu är jag någon annan. En som bara glider med utan att synas. Tror ingen egentligen har uppmärksammat mig. Det är du. Jag glider undan för att inte ta för mycket plats från dig. Har alltid varit så säker på mig själv. Den som lyst upp tillvaron. Men det där ljuset, det är släckt. Nu är det knappt så att jag syns alls.

 Hur kunde jag missa det där tillfället? När allting stod på sin kant och jag skulle fatta ett beslut. Minns dina ord som sa ”det blir bra oavsett hur du gör. Jag kommer alltid stå bakom dig” men det var bara ord. De saknade meningen och jag borde ha sett det på din flackande blick. Men jag litade på dig. Det där tillfället som alltid kommer spelas upp. Litade på dina ord. Litade på dig. Men jag hade fel. Min tystnad är inte värd någonting.

 Och alla er jag lämnat. Alla er som jag svikit. Som du har svikit mig. Från botten av mitt hjärta vill jag be om ursäkt för det. Men jag tappade allt, kunde inte se vem jag var. Litade på någon som inte ville mig väl, någon som talade gott i min närvaro men som snabbt vände sig bakom min rygg. Och jag vet att tiden varit svår. Vill inte se mig själv som offer för det är inte jag. Jag följde ett gott råd som visade sig vara fel. Att livet ska vara en dans på rosor visade sig vara rätt. Att beskriva det som en berg och dalbana är inte heller fel. Med allt det jag lärt mig har jag nu fått en ny kraft.

Men tillfället kommer alltid spelas upp så länge jag inte väljer att gå därifrån. Med tysta steg tar jag ett tufft beslut. Sätta mig och skriva ner allt inom mig. Tystad. Tagning. Nu är allt över, även om inget är sig likt.

I GÅR VAR JAG I SOLNA PÅ BASKET. Och i dag bär det av till Örebro för att följa lite friidrott då inomhus-SM avgörs där, ska bli kul att se vilka som är på plats. Känns som att jag börjar komma in i detta jobb på riktigt nu med att åka runt i Sverige på olika tävlingar. Kom hem sent i går men ändå är jag uppe tidigt i dag, ska åka redan vid 8.30 från Norrköping. Men det är väl värt att gå upp tidigt istället för att ligga kvar att sova. För sova kan man göra när man blir gammal, nu är jag ju ung och frisk då är det bara tuta och köra. Under gårdagens match var det extra roligt för i Solnahallen var pressläktare speciell om man säger så. Man satt precis bredvid planen nere på golvet. Skönt också att Dolphins kunde ta en seger med sig från huvudstaden. Fjärde gången under säsongen som de besegrade Solna.

Tyvärr missar jag dagens träningsmatch som IFK Norrköping har i dag mot J-Södra. Kan inte hinna med allt, men jag hoppas och tror att de kan ta en seger denna lördag. Med laget som de ställer upp med till dagens match är det framförallt intressant att se hur Astrit agerar som anfallare. Det kanske blir hans nya position under säsongen, vem vet.

Rickard Vågrerud har jag skrivit om tidigare här på bloggen. Nu har han jobbat fram nytt material som finns hans hemsida. Sedan sist har det skett flera förändringar i uppsättningen, och deras gemensamma mål är att bli Sveriges bästa liveband.
– Vi jobbar hela tiden med att förbättra liveakten, säger Rickard.

Nytt album och nya möjligheter. Den största skillnaden från tidigare albumet, som var lågt tempo och texter som berör, är just tempot på låtarna. Rickard Vågerud har försökt att jobba mer med upp tempo i låtarna samtidigt som han inte vill tappa den där känslan av närvaro.
– Nu är det tretton låtar som innehåller fart, känslor, sväng, experimentellt och pampigt. Sen har vi jobbat på att inte vara ett skivband utan vara en grym liveakt, säger han.

Just att leverera live är ett mål bandet har haft länge, att ge någonting utöver alla andra. Jag frågar honom om hur arbetet har varit med det nya materialet.
– Materialet är till stor del nytt men en del är sådan vi inte har hunnit med tidigare. Men generellt kommer jag med låten skriven så som jag tänkt mig melodi, uppbyggnad, stick sen testar vi med bandet. Ibland har jag en tydligare bild av hur jag vill att det skall låta och ibland testar vi och ser vart det tar vägen.

Enligt honom är David, som spelar piano, viktig i processen med att jobba fram nya låter. David är kärnan i bandet om man ska tro Rickard. Han menar att de har lärt sig att jobba tillsammans utan att egentligen behöva kommunicera speciellt mycket. David har under åren lärt sig rätt bra hur Rickard vill att det skall låta utan behöva förklara

– Han (David) är också duktig på att förmedla det till dem andra. I mitt fall kan ju inte jag musik teori eller knappt vilka ackord jag spelar utan spelar på vad jag tycker låter intressant. Så det är rätt stor skillnad mot ”skolade musiker” som har koll. Gäller att hitta ett språk och kommunicera med varandra, speciellt då jag bygger mycket på min känsla, förklarar han.

En annan stor skillnad från tidigare är uppsättningen i bandet. Där har skett stora förändringar där några slutat vilket gjort att det även kommit in nya. Ett tag stod de helt utan trummis något som gjorde att arbetet med skivan stod stilla ett tag. En jobbig situation, när de precis hade börjat hitta varandra valde trummisen att kliva åt sidan. Till slut löste sig detta och nu har de fått in Tobias Bergsten som gett ett lyft till bandet.
– Vågar nog sticka ut hakan och säga att han är en av Norrköpings bästa slagverkare. Gått musikhögskolan i Ingesund med inriktning slagverk, så man kan säga att avhoppet blev något positivt till slut då Tobias har varit ett lyft och en riktigt trevlig kille, säger Rickard.

Rickard under en tidigare spelning. 

På piano är det David Richardsson som är kvar, den enda i bandet som varit med under hela resan. Även han jobbar med musiken på heltid. När Rickard pratar om honom märks det direkt vilken vikt roll David har i bandet. För att få ett lyft i bandet har de även valt att lyft in två tjejer på stråk, Ellen Lycke och Kerstin Grentzelium.
– Två duktiga unga tjejer som under året gått framåt enorm och verkligen hittat rätt i soundet, blivit tryggare och vågar släppa mer.

Bortsett från trummisen som är ny har de också fått in en ny basist, Johan Åhman. Rickard beskriver honom som en kul prick som är riktigt duktig på bas och egentligen var det en slump att han kom in i bandet. Johan sökte efter ett band genom en annons, de valde att ta in honom något som visat sig klicka riktigt bra med Tobias på trummor. Genom att de båda passar bra ihop sprider sig också en trygghet i bandet som i sin tur gör att alla vågar släppa ut totalt, något som är viktigt för att bli ett bra liveband.

Slutligen är det Martin Juhlin som ingår i bandet, vilket instrument han spelar varierar från låt till låt. Just att han inte är rädd för att prova på nya utmaningar, med nya instrument, har gjort att han har en viktig del i bandet.
– I några låtar spelar han min gitarr så jag kan fokusera på text och leverera den, viket är skönt. Skapar även ett mer driv om man vill ha det. Annars spelar han allt från melodika, gurka, bongotrummor, tamburin, gitarr. Får se vad vi skall hitta på med för instrument och testa honom på, säger Rickard.

Var har du fått inspiration till låtarna?
– De är så olika beroende på humor. Förr skrev jag bara på när ”känslan inföll”, vilket jag fortfarande gör till stor del och också därför skrivande går i perioder. Men är bättre på att skriva nu och hitta känslan istället för att vänta på den. Men det är fortfarande ofta väldigt personligt och svårt att inte vara det då jag vill att det skall beröra och texten skall ligga i fokus oavsett om det är upp-tempo eller väldigt melankoliskt.

En av låtarna är ”Jag kanske vill såra dem”, vad handlar den om?
– Den handlar om mobbning och att jag själv var utsatt nar jag var liten. Så det är väl mitt sätt och uttrycka att det gick helt okej ändå och en känga tillbaka.Samtidigt är ett ett bra ämne att skriva om som berör mig så det är lättare att hamna i rätt känsla när du skriver än om du skriver en låt som inte berör.

Rickard har också försökt att hitta en bra mix i låtarna för att dels få en bra mängd med tempolåtar samtidigt som inte det melankoliska i låtarna ska finnas kvar. Så har han även jobbat med vissa låtar.
– En låt är en riktigt upptempo låt som verkligen svänger och går loss, den heter ”Satan vad du är feg” och är att våga gå din väg. Så trots att det är upp-tempo och riktigt bra fart så finns de en melankoli i det, klarar inte och skriva ”glada” låtar som inte betyder något med textrader som försöker vara fina genom ”hjärta och smärta texter”. De går bort, det är inte jag. Men samtidigt är det väldigt utlämnande och som i ”En vacker dag är jag nöjd med mig själv”.

Vilken känsla har du inför det nya materialet som nu ska spelats in?
– De låter fantastiskt bra och har ett grymt band bakom mig. Stort tack till vår ljudtekniker som hjälper oss också. Vi valde att inte lägga pengar på någon dyr inspelning utan en bra liveinspelning där vi kan visa att vi fan är grymma live, och de är vi också. Under fyra och halv timme satte vi i princip 9 låtar, säger han och fortsätter.

– Det är en inspelning som är live där alla spelar samtidig och så som det låter live. Inga pålägg, inga fixa sång eller klippa och klistra för att få den bästa tagningen. Utan vi körde låten en gång för känslan och sen satte vi den oftast bra andra gången. Vill inte att det skall vara för perfekt, de skall vara en livekänsla över det och kännas äkta o ärligt.

Live är också otroligt viktigt för bandet därför vill de också visa, genom inspelningen, att de kan. De ville ta det hela vägen med att dra dett till sin spets och göra ett livealbum. Nu är de också på rätt väg mot ett mål som alltid funnits där, att ge något riktigt bra på spelningar och vara tighta i bandet. Nu är målet att bli Sveriges bästa liveakt.
– Tycker det är kul att se band som Kapten Röd vinna årets artist och liveakt. De har inte från början varit något ”radioband” utan jobbat för det genom att vara en bra liveakt och genom detta skapat sig ett namn och får creed för det. Hoppas vi kan göra samma resa, avslutar han.

Lyssna på låtarna här.