ÄR KVAR PÅ KAGGEHOLM I HELGEN OCH FÖRSÖKER FÅ IN TRÄNING. Förra helgen blev det vila hemma då jag kände av lite förkylning men nu är jag igång på riktigt igen, vilket känns bra, när träningen rullar på så mår jag riktigt bra. Trots att snön har kommit går det bra att springa bara att sänka farten lite. Lördagar har blivit till en perfekt dag att lägga in ett lite längre pass på, med Medierna i P1 vid 11-tiden ger jag mig ut. Exakt så blev det i dag. En skön runda på 12 km. Sen mår man bra!

I dagens DN Sport har Johan Croneman, precis som varje lördag, skrivit en krönika där han berör ett aktuellt ämne. En krönika som rör upp känslor.  Om jag vänder mig till Croneman, för ärligt talat hur kan du ägna en hel krönika åt att förklara varför det är så pass viktigt att få bort stönandet på tennisplanen, framförallt när det gäller kvinnor. Som om det skulle vara ett problem som förstör sporten. Det är nästan att du lyckas övertyga mig om att det skulle vara ett problem för motståndaren som blir störd av stönandet. Men är det verkligen så? Och varför ska stönandet förbjudas? Jag följer inte riktigt med i ditt resonemang och när du tar stöd av uttalanden från andra är det bara män som har får uttala sig i frågan. Den fråga som väcks hos mig är hur stort problem detta egentligen är för spelarna, som du försöker få det till.

Och det är inte bara Johan Croneman som lyfter denna nonsens problematik utan även i en artikel inför dagens final i Australian open har Anders Sjöstrand ägnat sig åt frågan i en lång artikel. Här finns också ett citat från Ian Richie, Wimbledonchef, som lyder: ”Fansen blir generade när de hör ljuden”. Och vem är han att uttala sig i frågan egentligen. När ska vi få höra en kvinna som får säga sitt – kommer nog aldrig att ske. Att männen sitter i diskussioner om att införa ett förbjud mot stönande på tennisplanen gör mig mörkrädd. Lever vi i 2012? Har det någonsin varit en diskussion kring detta när det komma till herrarna? Tvivlar på det. Då är det istället ett bevis på hur hårt spelarna slår och hur mycket kraft som ligger bakom varje slag.

För att ta reda på om det verkligen var störande att se på damer som spelar tennis och stönar vid varje slag satte jag mig framför dagens final mellan Maria Sjarapova och Victoria Azarenka. Och nej, jag kan inte påstå att jag blir generad av att höra hur de stönar, tvärtom. För mig är det ett bevis på att varje slag kräver styrka och att de tar i sitt yttersta för att få ner sin motståndare, precis som det ska vara i sport om du frågar mig. Jag ser två storheter som gör upp om en fin titel, Australian open, inte två kvinnor som gör oss män generade genom sitt stönande, har svårt att se varför vi ska ta fokus från detta till något oväsentligt. I artikeln som Sjöstrand finns ett citat med Sjarapova, ”Jag har stönat på banan sedan jag började spela tennis som 4-åring. Ljuden kommer automatisk, det har inget med att jag vill störa motståndaren”.

Därför undrar jag hur Johan Croneman tänkte med sin krönika och hur Anders Sjöstrand tänkte med sin vinkling. Hade det inte varit en poäng att istället lyfta fram hur viktig denna final är och att vi kommer få se en ny världsetta? 

I fredags släppte vi vårt senaste nummer av E-nytt i pdf där du bland annat kan läsa reportaget jag skrivit om i veckan. Detta nummer är bäst hittills, riktigt stolt över min klass som nu börjar hitta en hög längstanivå i arbetet och nästa vecka är det min tur att vara redaktör. Puh! Kommer bli tufft!

(tryck på bilden för att läsa tidningen)

Som jag skrev för några veckor sedan är det nu dags för mig att ändra lite inriktning på mina inlägg här hos Marcus. Jag är ju och kommer alltid vara en gottegris som kommer bjuda på goda inlägg men nu är jag även blivande mamma.

Jag snart gått halvvägs i graviditeten, imorgon(lördag) går jag och bebis in i v 19 och vi har en lång men härlig resa kvar. Det är ju nu det är dags att börja förbereda och shoppa allt, det är nu det roliga börjar. Då vi har ett litet busfrö som inte vill visa om det är en flicka eller pojke så är vi just nu inne på väldigt neutrala färger och saker. Visst kan man ha rosa och blått till såväl kille som tjej men idag känns alla bebiskläder man tittar på väldigt typiska tjejer och killar. Det är oftast en het diskussion kring färger när man pratar om könsstereotyper men när bebiskläderna börjar se ut som mammas och pappas kläder blir det ju genast svårare. Kan man ha volangtoppar, rosetter och glittriga små koftor på en pojke? Kan man ha ribstickad ”manskofta”, en body med smokingliknande tryck och gubbkeps på en flicka? Är det färgen eller modellen som skapar stereotyperna? Och varför är det mer ok att sätta på en flicka pojkkläder ä vad det är för en pojke att ha på sig flickkläder?

Ämnet är en het potatis och frågan är hur pass öppen man är. Personligen tror jag att barnen väldigt tidigt blir medvetna av vad de tycker om att ha på sig. Jag tror inte att det har så mycket med hur pass tjejiga eller pojkaktiga kläderna är, bara barnet trivs i dem. Det känns just nu som huvudsaken för mig att mitt barn trivs med sig själv och inte vad hon/han förväntas bära. Det känns inte fel om min ev pojke vill ha på sig en röd t-shirt eller om ev flicka vill ha på sig en t-shirt med bilar.

Men än är det ett tag kvar, nu ska jag ju först och främst köpa det första plagget bebis ska ha på sig på hemresan.

Skrivet av Eleonore

Som jag har letat. Som jag har grävt. Allt för att hitta den där bloggen som har allt, men så plötsligt finns den där och så är det också inom det området som jag bryr mig om. Tack Henrik Rydström för att du gör en så bra blogg som alla kan läsa – även de som inte är intresserade av fotboll. Av dig ska jag lära. Dig ska jag följa och många andra med mig. 

Rydströms blogg hittar du på dn.se

Morgonmöte och Frida är på g redan tidigt på morgonen!

Anteckningar från en hel dag med en intervjuperson ska bli till ett reportage.

Anteckningarna blir till olika punkter i reportaget.

En fundersam Linda som redigerar bilderna till det vi skrivit, utan bilder ingen bra helhet…

FÖR ATT SKAPA MIG ÄNNU MER EGEN tid har jag börjat gå upp lite tidigare på morgonen. Allt för att få den där tiden som gör att jag vaknar till, kan göra lite saker innan jag går till skolan och framförallt. Jag kan lyssna lite på morgonpasset – då kan man vara säker på att det blir en bra dag. Istället för att ligga i sängen och dra sig fram till halv åtta har jag ställt klockan på halv sju, då får jag tid till allt det där. Skulle jag gå direkt till frukosten från sängen skulle jag vara sur, svår att ha och göra med och allmänt tråkig. Men bara genom att ta mig lite tid på morgonen blir allting mycket lättare.

I dag är det ju dessutom fredag och då kan inte livet bli bättre. Vi har gjort klart vår tidning för denna vecka och snart kommer en länk så ni kan läsa. Och i helgen väntar bara lugnet mixat med träning. Det är sånt jag gillar att göra. När jag menar lugnet innebär det att jag kommer sitta och skriva en del, ska bara försöka hitta inspiration. Ska försöka skapa mig lite mer egen tid till att skriva.

TYVÄRR UTGÅR VECKANS INTERVJU. Jag har inte haft tid att skriva ihop något denna veckan, eller redigera ska jag väl tillägga så det inte låter som att jag hittar på. Ni blir kanske besvikna för detta men då kan jag tala om för er att det kommer bli bättre. Har massa spännande intervjuer på gång, så ni behöver inte vänta länge. Dessutom har jag andra spännande nyheter som jag tänker berätta om i ett senare inlägg. Som helhet kan jag bara säga till er som blir besvikna, håll tillgodo så kommer massa spännande inslag här på bloggen!

Må gott, hälsar
Kalle