Något som jag har stört mig på under den senaste tiden är ett fenomen som alltid har funnits, som inte vuxit heller, men fått en annan innebörd. Att rida på någon annan för att nå framgång. Utnyttja andras okunskap till sin egen fördel och det får mig att må illa – riktigt illa. Nästan så som Magnus Uggla en gång skrev i sin låt med samma titel.

Att bloggar har vuxit sig allt starkare i samhället kan vi konstatera där det är mer vanligt att man har blogg än att man inte har det. Denna bild är lätt att få när man pratar bland ungdomar idag, kom ihåg att jag säger ungdomar för det är faktiskt dem som är i majoritet bland bloggar och sociala medier överlag. Även om det är så finns en trend bland medier att haka på detta vilket är bra i sig men ibland kan en problematik uppstå som leder till att dessa bloggare blir något av stjärnor. Lite av förebilder något som de inte alls verkar tänka på. Eller gör dem det? Jag ställer mig väldigt ofta frågande till detta för det är dagligen som jag läser om dessa ”kändisar” i tidningen och blir fundersam. För vad har egentligen denna person gjort för vettigt?

Tänk er tillbaka i tiden bara 10-20 år då allting var helt annorlunda. Då hade vi förebilder som exempelvis Ingemar Stenmark, Henrik Larsson för att nämna några inom idrott. Dessa var ju också, är fortfarande, symboler för en nation. Någonting vi är stolta över. Likadant inom musik där vi kan ta Abba som ett tydligt exempel. Alla dessa är personer som verkligen har gjort något riktigt stort.

Idag ser vi istället upp till personer så som Blondinbella, Cimon Lundberg, Alex Schulman, Tyra Sjöstedt och Kissie. Ser ni kanske en viss skillnad mellan alla dessa namn och nu vill jag absolut inte låta som en negativ lantis som sitter i sitt torp och tänker ut massa negativa idéer men jag kan se en fara i detta. Visst är alla dessa personer som jag nämner oerhört driftiga och duktiga på det dem gör däremot kan det gå till en viss gräns där vi måste sätta ner foten och visa vad vi vill ha och inte ha. Bloggar är något som är stort bland ungdomar, inte bland alla men många, dessa personer har slagit igenom genom sina bloggar och skapat sig ett namn vilket är smart på många sätt. Och de har även tagit ett steg vidare i sin karriär. Dem vill jag hylla som bra förebilder men vissa stannar kvar i sin bubbla där de bygger upp en värld med sig själva i centrum sedan rider dem på den här vågen. De figurera i media för att bygga ett starkare varumärke. Bygga ett starkare namn.

Jag är säker på att dessa människor är experter på att trycka ner andra för att slå sig framåt i sina karriärer och detta får mig att må illa. Alla dessa människor som blir undantryckta för att någon annan ska slå sig fram, jag tycker det är hemskt. Jag kallar mig också bloggare men jag gör också en massa annat. Detta är ingenting jag vill bygga en karriär på. Ingenting jag vill tjäna pengar på. Utan bara en hobby. Idag finns det mängder med unga som har en strävan efter att bli som dem med höga inkomster på sina bloggare genom sponsring och så vidare. Där och då kan det vara väldigt lätt att hamna i en position som är över alla andra – då gäller det att ha kvar fötterna på jorden och inte sväva iväg. För ärligt talat. Hur många bryr sig om dessa?

Jag gör det och många med mig. Men långt ifrån alla däremot kommer fler bli intresserad desto mer utrymme dessa får i media och offentligheten. Inte så svårt att räkna ut, vem som helst kan göra det för läser man om en person i tidningen blir man nyfiken på att veta mer om denna person. Här måste vi sätta ett stopp för annars står vi där och ångrar oss. Tacka vet jag förebilder så som Ingemar Stenmark, Henrik Larsson och Abba. Ta mig tillbaka till den tiden.